Howl: Intressant och snyggt uppbyggd

Betyg: ☆☆☆☆
Regissör: Rob Epstein, Jeffrey Friedman
Skådespelare: James Franco, Jon Park, Mary-Louise Parker, Aaron Tveit
Produktionsår: 2010
Längd: 84 minuter

Finns till exempel hos CDON, Discshop eller Ginza.

Handling

Howl är berättelsen om poeten Allen Ginsbergs liv och kontroverserna kring rättegången om hans provokativa mästerverk. Filmen är uppdelat i en livsskildring, händelserna kring rättegången, en fiktiv intervju samt en animerad tolkning av innehållet i dikten Howl.

Kommentarer

På något sätt hade jag förväntat mig att Howl ändå skulle handla mer om Allen Ginsbergs liv än vad den gjorde, men det känns snarare som en dokumentär om dikten. Filmen byggs upp av tre olika berättartekniker: den ena som ett drama där vi får se obscenitetsrättegången, en del som är uppbyggd som en dokumentär där en person intervjuar Ginsberg och allt detta interpunkteras med att James Franco (som Ginsberg) deklamerar dikten i fråga.

Deklamationen av Howl åtföljs av hallucinatoriska animationer. Dessa är ett försök att illustrera dikten och tolka den. Det har en nästan hypnotisk effekt på mig. Det är under dessa passager som jag har svårt att se bort från tv-apparaten och knappt kan blinka. Tidigare har jag haft svårt för dikten, men under denna filmatisering börjar jag se dess storhet. Hur den byggs på och på tills den är som en tidvattenvåg som rusar in över mig, omöjlig att ignorera och rytmisk på ett sätt som jag aldrig har uppfattat den tidigare.

Kanske beror det på att jag i filmen får höra Ginsberg tala om dikten och hur det kom sig att han skrev den. Detta är som jag förstår det baserat på saker som Ginsberg har sagt. Men att få höra om inspirationen och tankarna bakom vissa rader var väldigt intressant.

Även obscenitetsrättegången skildras på ett intressant vis, även om jag inte är så förtjust i Jon Parks skådespeleri. Det blir snudd på komiskt att höra hur vissa av dessa litteraturvetare snor in sig i sina egna reflektioner och faller på detta.

Men det kräver en del koncentration av tittaren att se Howl. Okoncentration kan leda till att du missar viktiga tongångar och övergångar i berättelsen som förstör det snygga sambandet mellan de olika tre berättarformerna. Även om det är en film som kräver mitt fulla fokus, så tycker jag att det är värt det. Det är inte som om jag någonsin tappar intresset, utan jag är djupt fascinerad av dessa händelser.

En stor anledning till att jag ville se Howl var för att Aaron Tveit är med i den. Han har en liten roll som Ginsbergs älskare Peter och säger inte ett enda ord. Men det är scenerna mellan Tveit och James Franco, när de på ett övertygande sätt spelar ett djupt och ömsint förälskat par, som dröjer sig kvar hos mig särskilt.

Howl är en film som är både intressant och snyggt uppbyggd. Jag tyckte väldigt bra om den.