Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar

Redaktörer: Anna Jörgensdotter och Henrik Johansson
Förlag: Föreningen Arbetsskrivare (2018)
Antal sidor: 246 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Danskt band | Adlibris, Bokus, CDON

Föreningen Arbetsskrivare har gett ut ett antal antologier där Sveriges moderna arbetarförfattare skildrar sina erfarenheter och upplevelser. Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar är den elfte i ordningen. 44 författare skildrar i 42 texter kampen mot pressade arbetsvillkor och försämrade arbetsmiljöer. Prosa, lyrik och serier gestaltar hur det dagliga slitet påverkar oss människor, samt hur vi måste ena oss för att åstadkomma förändring.

Jag återvänder ständigt till titeln när jag läser Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar. Tänker på mig och mina kollegor, vars friskvårdsbidrag går till massage och kiropraktik. På min massör som beskriver mina armmuskler som betongklumpar, som undrar hur hon ska hinna ge mig den helkropp som jag har betalat för när min rygg är i så fruktansvärt dåligt skick. Att vara tjugosju år och känna redan att kroppen protesterar mot tyngden i arbetet.

Det är ett vitt nät som redaktörerna Anna Jörgensdotter och Henrik Johansson har kastat när de har valt ut texterna till Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar. Här ryms allt från prosa till lyrik till seriestrippar. Mycket är riktigt bra, men ibland känns det som om redaktörerna har varit lite väl generösa. Kunde ha tajtat till vissa texter, gjort dem mer begripliga, tvingat författaren att vända sig bort från experimentlustan och gå in på kärnan av idén. För vissa texter är så surrealistiskt skrivna att det knappt går att utläsa vad det är meningen att de ska handla om.

En av de texter jag fastnar mest för är den inledande texten Ett brev om mammor och arbete, där titeln är hämtad ifrån. I den bollar Fatuma Awil och Andrea Maleševic̀ brev fram och tillbaka om sina erfarenheter av arbetslivet, men framför allt deras mammor som kom nya till Sverige och slet ut sig bara för att mötas av rasism och förakt.

Jag fastnar också för Carola Ankarborgs dikter om att arbeta i vården, som ger skrämmande igenkänning. Hur teorin skiljer sig från praktiken. Det finns bra lyft och så finns det omständigheter när dessa inte går att genomföra. Även Anna Arvidsdotters dikter om det moderna arbetslivet, där det är svårt att bli anställningsbar och där tiden ständigt tycks vara utom räckhåll, berör mig starkt.

Jag har tänkt mycket på oss och våra utmattade kroppar bjuder på en spännande blandning med både högt och lågt, men det finns en del guldkorn att vaska fram i antologin.