Under två timmar av Hanna Landahl

Författare: Hanna Landahl
Förlag: Bokförlaget Polaris (2018)
Antal sidor: 281 sidor
Recensionsexemplar: Ja, från förlaget. Tack så mycket!

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON

För att betyda något i dagens samhälle gäller det att ta ansvar för sin kropp och hålla den i trim. Springa långt, snabbt och helst dagligen. Staffan är inte den typen av man. Faktum är att han inte tränar alls, vilket också gör honom ansvarslös. Totalt betydelselös. Någonstans bland blöjbyten, fotbollsträningarna och de grå myndighetskorridorerna på Migrationsverket har han tappat bort sig själv. Nu är det dags att det blir ändring. Därför ska han springa Göteborgsvarvet och det med bravur på under två timmar.

Jag läste och tyckte väldigt mycket om Hanna Landahls debutroman. I den svåra tvåan, Under två timmar, har helheten blivit mycket snyggare. Handlingen känns tätare, karaktärerna fylligare och det finns ett oemotståndligt driv i texten. Även om det till synes kan handla om en helt vanlig medelålderskris, så väver Landahl även in tyngre frågor som hon tycks brinna för och ha stor kunskap inom. Arbetet på Migrationsverket och stoltheten i att kunna ge människor en plats i Sverige, uppblandad med en dos skam över att ibland avvisa människor. Och hur vet du att egentligen att beslutet du har fattat vilar på sakliga grunder? Att du har gjort rätt?

I centrum för Under två timmar finns Staffan. En föga sympatisk figur som känner att livet har sprungit förbi honom. Vad som var tänkt vara ett tillfälligt jobb blev visst permanent, när han nu står där med småbarn och en krisande vardagsekonomi. Äktenskapet knakar i fogarna. Om han bara kunde bli en av de lyckligt lottade jävlarna, de där som springer Göteborgsvarvet under två timmar, då skulle allt ordna sig per automatik. Mångt och mycket av Staffans mindervärdeskomplex härstammar från honom själv och har ingen förankring i vad andra tänker om honom. Mer än en gång vill jag ryta till honom att ta av sig offerkoftan och inse vad han egentligen har.

Häri ligger nog Landahls skicklighet. Därför att trots att Under två timmar har en sådan osympatisk, självisk huvudperson, som en dessutom kryper riktigt in under huden på, så vill jag inte sluta läsa. Jag retar mig på de lögner och svek som Staffan trasslar in sig i, samtidigt som jag till varje pris vill veta vad som ska hända. Porträttet av honom är trovärdigt. Likaså den kris han genomgår. När han bryter mot alla etiska betänkligheter och begår ett snedsteg som känns omöjligt att förlåta växer även Staffan som karaktär. Och det är en intressant skildring.

Under två timmar är på ytan en berättelse om en helt vanlig mans medelålderskris, men väver in frågor om migration på ett sätt som tvingar läsaren till reflektion och eftertanke. Jag ser med spänning fram emot Hanna Landahls nästa bok.