Jessica Jones, säsong 1

Skapare: Melissa Rosenberg
Skådespelare: Krysten Ritter, Rachael Taylor, Eka Darville, Carri-Anne Moss, David Tennant
Produktionsår: 2015
Säsong: 1
Antal avsnitt: 13
Längd: 625 minuter

Jessica Jones har inga aspirationer på att bli hjälte. Inte längre. Istället super hon alldeles för mycket, håller sin posttraumatiska stress knappt under kontroll och driver sin privatdetektivfirma Alias med nonchalans och hjälp av sina krafter. Men när ett par kommer till henne för att få hjälp att finna sin försvunna dotter vänds Jessicas värld upp och ned. En fiende hon har trott vara död visar sig vara i alla högsta grad vid liv. Vid liv och fullt förmögen att kontrollera människorna runt omkring honom att utföra allt han säger åt dem. Så som han en gång kontrollerade Jessica. Mot sin vilja tvingas Jessica ikläda sig hjälterollen för att stoppa honom en gång för alla.

Det är svårt att föreställa sig att Jessica Jones utspelar sig i samma universum som Iron Man-filmerna eller Agents of S. H. I. E. L. D. Det här är mörkt, utan den glättiga humorn och oneliners som gör de andra delarna i filmuniversumet så underhållandet. Men detta blir på något mystiskt sätt än mer tilldragande. Anspelningarna på den klassiska noirgenren i musikval, voiceovers och färgval gör Jessica Jones till en riktigt snygg produktion.

Skådespelarmässigt är detta också riktigt bra. Krysten Ritter spelar den cyniska, smått labila antihjälten Jessica Jones på ett övertygande sätt. Hon porträtterar också Jessica posttraumatiska stress riktigt bra. Och jag måste bara säga att jag älskar ett drama som tar sina karaktärers trauma på allvar. För även om Rachael Taylors Trish Walker är mer balanserad, så är hon också rejält trasig. Advokaten Jeri Hogarth, porträtterad av Carrie-Anne Moss, är skarp och hänsynslös på ett sätt som kvinnliga karaktärer sällan tillåts vara. Det är ovanligt att kvinnliga karaktärer får vara skitstövlar som super till och knullar runt, men samtidigt porträtteras på ett mänskligt och levande vis.

Men det är nog David Tennant som riktigt briljerar i denna första säsong. Han porträtterar Kilgrave, en psykopat som är besatt av Jessica och tror att de befinner sig i en kärlekssaga. Detta gör han med sådan obehaglig övertygelse att det riktigt kryper i kroppen av mig. Men värst av allt är de stunder då han spelar Kilgrave lite sårbar, lite så att man nästan känner sympati med honom. Det är det farliga med människor som Kilgrave: även om de inte har förmågan att manipulera andra människors tankar och böja deras vilja efter sin egen, så kan de manipulera en lika fullt ut.

Första säsongen av Jesssica Jones är mörk med en av filmens mest obehagliga antagonister. Jag bingeade den och var fullständigt fast.

Andra delar i serien

Säsong 1

Säsong 2

Säsong 3