Skapare: Melissa Rosenberg
Skådespelare: Krysten Ritter, Rachael Taylor, Eka Darville, Carri-Anne Moss
Produktionsår: 2018
Säsong: 2
Antal avsnitt: 13
Längd: 625 minuter
Efter Kilgraves död har Jessica Jones blivit känd som en vigilantehjälte i New York. Hennes klientlista växer, men inte alla fall verkar vara legitima. Särskilt inte den paranoida killen som påstår sig vara supersnabb. Men snart står det klart att han talar sanning och har extraordinära förmågor. När han dödas i vad som förefaller vara en olycka, följer Jessica spåren till en övergiven fabrik. Hon har minnen därifrån, minnen av att ha blivit utsatt för experiment. Snart nystar hon och Trish i härvan bakom IGH, som betalade Jessicas medicinska räkningar efter bilolyckan som dödade hennes familj. Det står klart att någon gör vad som helst för att dölja vad IGH verkligen sysslade med, och att detta kan ha närmare kopplingar till Jessica än hon kan ana.
Den första säsongen av Jessica Jones är mörk, krypande obehaglig och har ett suveränt tempo. Säsong 2 står sig slätt i jämförelse. Säsongen lider av problem med ett ojämnt tempo, som gör att jag aldrig riktigt längtar efter att sätta mig ned och titta på serien. När jag väl sätter på ett avsnitt sugs jag in och kan se flera, men det är nästan så jag drar mig för att sätta på. Det finns en viss riktning i berättelsen som jag inte tycker om. Men skådespelarmässigt är detta fortfarande starkt och jag tycker om relationerna som byggs upp mellan karaktärerna. Carri-Anne Moss, som spelar den skickliga och moraliskt ambivalenta advokaten Jeri Hogarth, gör verkligen en strålande insats när karaktären får veta att hon är dödligt sjuk.
Jessica Jones är inte född med sina krafter, utan de skapades. Men av vem? Till vilket syfte? Det är dessa frågor som andra säsongen söker svar på, men med alltför många sidospår blir slutresultatet spretigt och ojämnt. Jag måste ju erkänna att jag heller inte är överdrivet förtjust i riktningen som de har valt att gå med Trish karaktär, som från att ha varit ett rättesnöre börjar förlora greppet alltmer ju mer besatt hon blir av IGH.
Andra säsongen av Jessica Jones är svagare än sin föregångare, men slutar så pass spännande att jag ser fram emot den tredje och sista säsongen.
Andra delar i serien
Säsong 1 (recension)
Säsong 2
Säsong 3
Pingback: Månadsrapport: Juli 2020 - C. R. M. NilssonC. R. M. Nilsson