Joker

Regissör: Todd Phillips
Manus: Todd Phillips och Scott Silver
Skådespelare: Joaquin Phoenix, Robert De Niro, Zazie Beetz
Produktionsår: 2019
Längd: 122 minuter

Arthur Fleck lever tillsammans med sin mamma i en sliten lägenhet i ett av Gothams fattigare områden. Om dagarna försörjer han dem genom att arbeta som clown och låta sig hyras ut till diverse jippon. Han när en dröm om att en dag bli en framgångsrik ståuppkomiker. Plågad av psykisk ohälsa och ofrivilliga skrattanfall på grund av en hjärnskada, är han skydd av arbetskamrater och grannar. Under en tågresa blir han attackerad av några fulla affärsmän, som han dödar i självförsvar. Det blir droppen som får bägaren att rinna över: staden drabbas av massiva protester från dess fattigare befolkning efter att den framgångsrike affärsmannen Thomas Wayne kallat dem alla för clowner. När stämningen blir alltmer spänd, desto djupare sjunker Arthur ned i ett mörker från vilket det inte är någon återvändo.

Todd Phillips Joker lyckas där Christopher Nolans Batman-trilogi misslyckades: att skapa ett mörkt, skitigt Gotham City. Troligen beror det på perspektivändringen. Från Bruce Waynes priviligierade värld, där han kan ägna sig åt brottsbekämpning nästan uteslutande på grund av sin rikedom, till den yttersta marginalen. Platsen där fattiga människor med psykisk ohälsa spottas på och får se sina få stödresurser dras in för att spara pengar. Där krav på en jämnare fördelning av resurser ses som avundsjuka och missunnsamhet av andras hårda jobb.

Joker är en krypande, långsam film, som innehåller en konstant spänning och obehag som får mig att sitta och hålla andan. Allt är tätt knutet till Joaquin Phoenix Arthur Flecks perspektiv. Hela tiden tvivlar vi, undrar vi: händer allt det här eller är det en vanföreställning? Vi följer med i spiralen nedåt när Arthur alltmer förlorar greppet om verkligheten och anledningen till att leva enligt samhällets regler. Ett samhälle som alltid har spottat och sparkat på honom. Joaquin Phoenix gör en strålande insats: obehagligt, starkt och ändå märkligt sympatiskt. Det här är en variant av Jokerns ursprung som är mycket spännande att se.

Joker är en långsam film, men oerhört betvingande, med en riktigt stark huvudrollsprestation.