Lavinia av Ursula Le Guin

Betyg: ☆☆☆☆
Författare: Ursula Le Guin
Förlag: Orion Books (2008)
Antal sidor: 295 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Handling

Lavinias uppväxt har präglats av frihet och fred, men så en dag kommer hennes friare och förstör allting. Hennes mamma vill att hon ska gifta sig med den vackre, ambitiösa Turnus från mammans egna hemtrakter. Men omen och profetior från den heliga källan säger att Lavinia måste gifta sig med en utlänning, att hon kommer orsaka ett krig, och att hennes man inte kommer att leva länge. När en flotta av trojanska skepp seglar uppför Tibern, bestämmer sig Lavinia för att ta sitt öde i egna händer. Och hon berättar för läsaren vad Vergilius inte gjorde: berättelsen om hennes liv och om hennes livs kärlek.

Kommentarer

Den här recensionen måste inledas med en bekännelse: jag har inte läst Aeniden som denna är baserad på. Men efter att ha läst denna känner jag definitivt suget efter att läsa den.

Liksom den sköna Helena, så startade Lavinia ett krig. Men i originalkällan säger hon inte ett endaste ord och hennes största ögonblick är när hennes hår fattar eld. Ursula Le Guin ger henne en röst, även om det kanske är en röst som inte är den som läsaren kanske förväntar sig. Lavinia är inte arg, utan pragmatisk. Men kompromisslös: hon har en röst och hon måste få använda den utifrån det handlingsutrymme hennes tid gav henne.

Det är inte en korrekt historisk skildring av den tiden som Rom grundade, vilket beror på Vergilius i mångt och mycket. Det är, om en ska förtydliga det hela, en tolkning av Aeniden i prosaform ur Lavinias synvinkel, och det känns verkligen som att vara i myternas värld. Det känns som om jag befinner mig i en tid där gudar är ständigt närvarande och talar till de människor som lever. Jag kan se Regia framför mig, kan känna dofterna, känna marken under mina fötter när Lavinia vandrar mot källorna i Albunea.

Jag blir alltmer förälskad i sättet som Le Guin skriver på. Hon har en förmåga att verkligen skildra miljöer på ett sätt som gör att jag känner mig som om jag är där. Dessutom skriver hon på ett sådant sätt som gör att jag bara vill citera henne. Om jag skulle försöka citera mina favoritstycken ur Lavinia är jag rädd att det skulle sluta med att jag hade skrivit ned i stort sett hela boken.

Lavinia är en storslagen skildring av en klassisk kvinnofigur, som äntligen får en röst.