Kan innehålla spoilers för tidigare säsonger.
Skapare: Tom Kapinos
Skådespelare: Tom Ellis, Lauren German, Lesley-Ann Brandt
Produktionsår: 2017
Säsong: 2
Antal avsnitt: 18
Längd: 774 minuter
För att rädda Chloë Deckers liv har Lucifer slutit ett avtal med Gud om att fånga in den förrymda själ som flytt helvetet: Lucifers mamma Eve. Men hur hittar man en allsmäktig gudinna? Det visar sig vara lättare än Lucifer väntat sig, när hon söker upp honom och eftersträvar att de ska bli en familj igen. Men kan Lucifer verkligen bryta ett avtal? Och kan han lita på det som Eve säger? Samtidigt kämpar Amenadiel med sin plats på jorden, vilket även Mazikeen gör. Livet på jorden är mer komplicerat än väntat.
Oj, oj, vad var det som hände här? I säsong två tar Lucifer verkligen fart. Serien behåller humorn som inledningsvis drog mig till serien, men vågar ändå ta steget och bli lite mörkare. Mörkare gör det hela riktigt bra och ger Tom Ellis en chans att briljera som skådespelare. Lucifer ställs inför ett flertal svåra val i denna säsong som har långtgående konsekvenser för dem alla.
Visst att mamma Eve (Tricia Helfer) stundtals blir en tråkig figur och att hennes storyline känns utdragen, men det ger en chans att utforska den gudomliga familjedynamiken ytterligare. Fler bröder introduceras till skaran. Lucifers komplicerade relation till sin fader Gud fördjupas och skapar känslomässigt starka avsnitt.
Några av säsongens bästa avsnitt är Weaponizer, där brodern Uriel dyker upp och ställer till det för Lucifer och Amenadiel; det efterföljande avsnittet Monster, där Lucifer brottas med vad som skedde i det tidigare avsnittet; samt God Johnson, där Lucifer låter sig själv bli intagen på en psykiatrisk klinik därför att han misstänker att en av patienterna i själva verket är Gud själv.
I andra säsongen börjar Lucifer bli riktigt bra. Jag ser fram emot att ge mig i kast med säsong 3.
Andra delar i serien
Säsong 1 (recension)
Säsong 2
Säsong 3
Säsong 4
Säsong 5
Säsong 6
