Mannen som förväxlade sin hustru med en hatt av Oliver Sacks

Författare: Oliver Sacks
Originaltitel: The Man Who Mistook His Wife for a Hat
Översättare: Boo Cassel
Förlag: Prisma (1988)
Antal sidor: 275 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Om en man har förlorat ett ben eller ett öga, så är han medveten om att han är förlorat ett ben eller ett öga. Men om han förlorar sig själv, sitt jag, så kan han inte vara medveten om det, då han inte längre finns där för att vara medveten om det. Dr. Oliver Sacks återberättar fall med patienter som kämpar att anpassa sig till den ofta bisarra världen som den som drabbas av en neurologisk störning befinner sig i. Här möter vi människor som inte kan känna igen vardagliga föremål eller de som de älskar; som drabbas av våldsamma tics eller skriker svordomar ofrivilligt; som av omvärlden avfärdas som autistiska eller utvecklingsstörda, men som har begåvats med konstnärliga eller matematiska talanger. Om än märkliga, så illustrerar dess lysande berättelser vad det innebär att vara människa.

Den mänskliga hjärnan är en fascinerande sak. Så oerhört komplex och så sårbar när någon liten sak går snett. Oliver Sacks var en brittisk neurolog, som främst var verksam i USA, och som skrev flera böcker om olika neurologiska fallstudier som han stötte på i sin karriär. Mannen som förväxlade sin hustru med en hatt är nog en av de mest kända och räknas som en klassiker inom genren.

Mannen som förväxlade sin hustru med en hatt skildrar diverse olika neurologiska störningar, allt från språkstörningar till en oförmåga att vara medveten om att man har en vänster kroppshalva. Det är fascinerande läsning, visst, men det som gör denna bok lysande är Oliver Sacks blick. Han har hela tiden människan, inte störningen, i sitt fokus. Han ser dem som något mer än sin bristande språkliga förmåga, sin utvecklingsstörning, sina tics. Varje fallstudie är skildrad med största möjliga respekt och medmänsklighet. Sedan är ju boken från 80-talet, så det är klart att en del av språkbruket känns bisarrt och främliggörande med dagens mått mätt.

En av de mest gripande historierna i Mannen som förväxlade sin hustru med en hatt är den om två tvillingar med utvecklingsstörning och en enastående matematisk begåvning. För att ”anpassa” dem till samhället, skiljer man dem åt och sätter dem att utföra enkla jobb. Deras gemenskap och matematiska begåvning går förlorad. I samhället är vi fixerade vid att göra det avvikande ”normalt”, oavsett vad det kostar människan som blir utsatt för dessa åtgärder. Ett exempel är hur personer med autism uppmanas och tränas till att hålla ögonkontakt med människor, något som ofta upplevs som väldigt obehagligt. En tjej jag kände sa att visst kunde hon hålla ögonkontakt med människor, men då var det också det enda hon kunde göra. Hon kunde inte höra vad vi sade om hon tvingades hålla ögonkontakt. Och det förstör mer än det hjälper, bara för att vi som norm har att man måste se någon i ögonen medan man pratar med dem.

Mannen som förväxlade sin hustru med en hatt är en lysande liten bok, som med stor medmänsklighet och empati skildrar hur det kan vara att drabbas av en neurologisk störning.

Betyg 5: Den var fantastisk!

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.