Författare: Jojo Moyes
Serie: Me Before You, #1
Förlag: Penguin (2012)
Antal sidor: 480 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
Det finns mycket som Lou Clark vet. Hon vet hur många fotsteg som det är mellan busshållplatsen och hemmet. Hon vet att hon tycker om att arbeta på The Buttered Bun och hon vet att hon kanske inte längre älskar sin pojkvän Patrick. Vad Lou inte vet är att hon snart kommer att förlora sitt jobb och att vad som händer efter det kommer att förändra hennes liv. Will Traynor, å andra sidan, vet att motorcykelolyckan också gjorde att han förlorade viljan att leva. Han vet att allt känns väldigt litet och utan lycka nu. Han vet också hur han ska sätta punkt för allt detta. Vad Will inte vet är att Lou kommer att explodera in i hans värld, i en virvelvind av färg. Och ingen av dem vet att de kommer förändra varandra för all framtid.
Tidigare i år såg jag, sist på bollen, filmatiseringen av Me Before You. När jag råkade få syn på boken inne på Stadsmissionen, lät jag den slinka med hem. Jojo Moyes är en ibland ojämn författare, som kan skriva riktigt bra och sedan annat som är riktigt bra.
Me Before You hör till det som är riktigt bra. Det är lätt att förstå varför boken är omtyckt av så många. Den lyckas hålla en perfekt balans av det underhållande och den mängd svärta som behövs för att göra en romantisk bok riktigt bra.
Det här är nämligen mycket mörkare än filmen. Me Before You går in på djupet kring varför Lou har fastnat i sin trygga rutin och varför hon inte vill lämna den. Det är en oerhört realistisk skildring av trauma. Samtidigt lyckas den framspirande relationen till Will visa hur hon förändras och börjar lämna det förflutna bakom sig. Deras relation fördjupas här i jämförelse med filmen, särskilt genom charmiga händelser såsom när de båda bestämmer sig för att skaffa sig tatueringar.
När någon som har jobbat med funktionsvarianta människor läser Me Before You, blir det uppenbart att Jojo Moyes inte har gjort det. På ett ställe, till exempel, beskrivs det hur Lou byter byxor på Will på egen hand, när han fortfarande sitter i rullstolen. Hade nu Will kunnat hjälpa till, om han hade funktion i armarna, hade det varit möjligt. Som hans funktionsförmåga beskrivs i boken är det dessvärre omöjligt. Likaså verkar inte Jojo Moyes förstå fullt hur tung en människokropp är, när hon beskriver förflyttningar till och från säng och rullstol utan hjälpmedel. Min rygg knakar bara jag läser det.
Men bortsett från det, så är Me Before You en charmerande, berörande historia om styrkan i mänskliga relationer och hur de förändrar oss.
