Anne Rice delade nyligen på sin Facebook-sida en länk där de radade upp sina topp fem böcker av Anne Rice. Jag höll bara med om en bok på listan och jag hade läst alla förutom Memnoch the Devil, som jag faktiskt har här hemma och ska läsa senare i år. Då jag gjorde en topp tre-lista för mina favoriter bland Haruki Murakamis verk, tyckte jag att jag gott och väl kunde göra likadant med Anne Rice.

5. Mumien (The Mummy, or Ramses the Damned)

Jag erkänner att den här boken mest är på listan därför att det var den bok som introducerade mig till Anne Rice och som gjorde mig till en hängiven läsare av henne. Dock har jag för mig att den var väldigt bra och förmodligen skulle få åtminstone fyra, kanske fem, stjärnor om jag läste om den.

Den är inspirerad av de där böckerna som kom på artonhundratalet, där författarna fascinerades av Egypten och, särskilt, mumierna. Arthur Conan Doyle skrev ett par noveller, bland annat. Men i Mumien har Anne Rice satt sin egen prägel på denna typ av berättelser. En man vid namn Lawrence Stratford hittar en underlig grav där Ramses den andre påstås vila. Graven är dock betydligt yngre än vad den borde vara om Ramses skulle vila där, men innan Lawrence hinner undersöka saken så dör han. Hans dotter Julie arvinge och sarkofagen placeras i hennes hus. I denna vaknar Ramses, som har druckit av livets elixir och är därför odödlig. Han blir nära vän med Julie, men den våldsamma hungern som driver honom och hans förflutna driver dem alla mot katastrof.

4. Blackwood Farm

Detta är den nionde boken i Vampyrkrönikan. Den handlar om Tarquinn ”Quinn” Blackwood, som är medlem av en gammal fin släkt i New Orleans. Hela hans liv har han hemsökts av ett spöke, en liten vän han kallar för Goblin, men allt eftersom han växer upp, desto svartsjukare blir hans vän. När Quinn förvandlas till vampyr, börjar Goblin rentutav bli farlig för dem alla.

Vad är det jag älskar med den här? Quinn, till att börja med, är en väldigt härlig och excentrisk karaktär. Sedan är det atmosfären och miljöbeskrivningarna. Det märks så väl att New Orleans och Lousiana är Anne Rice stad/stat.

Jag tyckte att den var spännande och ganska sexig. Dessutom tycker jag att omslaget är skitsnyggt och jag brukar normalt sett inte bry mig om sådant.

Trivia: den enda i Vampyrkrönikan jag har köpt i en vanlig bokaffär och jag har för mig att de tog hutlöst betalt för en pocketbok. Resten av serien är inköpt antingen second hand eller på nätet.

3. Nattens furste (The Vampire Lestat)

Den andra boken i Vampyrkrönikan handlar om Lestat de Lioncourt och hur han förvandlas till vampyr. En gång i det förrevolutionära Frankrike, var han en ung adelsman och idag på 80-talet är han rockstjärna. Han hastar genom århundradena för att hitta svaren på mysteriet kring sin egen existens och hitta andra som sig själv.

Lestat är en av min favoritkaraktärer i den litterära världen. Jag tror inte att han är den mest pålitliga berättaren här i världen, utan att han bättrar på sig själv lite. Vad annat kan man vänta sig av en som har smeknamnet The Brat Prince? Däremot tror jag inte på att han är fullt så hemsk som Louis beskriver honom i En vampyrs bekännelser.

Spännande, förföriskt och de historiska miljöerna är väldigt levande. Liksom allt på den här listan är den varmt rekommenderad.

2. Servant of the Bones

Det här är andra eller tredje boken jag läste av Anne Rice och det är en av hennes fristående böcker. Det är berättelsen om Azriel, servant of the bones, som är ett spöke, en ande, en demon. Berättelsen tar sin början med Azriel som ung dödlig i Babylon och vi ser honom förrådas och mördas för att förseglas i dessa förgyllda ben. Han är tvungen att lyda innehavaren av benen och vi följer honom genom århundradena, fram till nutid.

Jag har läst den här boken två gånger. En gång när jag var fjorton eller femton och en gång när jag var nitton. Båda gångerna tyckte jag att den var både väldigt spännande och väldigt otäck och att förräderiet mot Azriel är ett av de grymmaste jag någonsin har läst om. Det är ett fruktansvärt öde han drabbas av.

Båda gångerna jag har läst den har jag älskat den.

1. Cry to Heaven

Det här är en bok som jag hade att jag skulle läsa på en lista jag kallade 25 saker att göra innan jag blev 40. Listan existerar inte längre, men jag läste och avgudade den här boken.

Den handlar om den unge adelsmannen Tonio, som till synes den enda arvtagaren till sitt hus. Men när hans äldre bror, Carlo, återvänder efter faderns död, visar sig släkten ha oanade hemligheter och trassliga familjeband. Carlo, desperat efter att återfå sin ställning, låter kastrera Tonio på grund av hans sångröst. Tonio sänds bort från Florens till Neapel för att studera musik. Han slits mellan sin kärlek till musiken och begäret efter hämnd.

Jag visste ingenting i närmast om kastratsångare innan jag började läsa den här. Jag visste inte att de dyrkades som idoler på sjuttonhundratalet, men ändå undveks eftersom de inte betraktades som mer än halvmän. Att de inte betraktades som män möjliggjorde också kärleksaffärer som var helt otänkbara annars. Just den historiska aspekten av berättelsen är väldigt intressant, men även de bitar som handlar om könsidentitet och synen på kastratsångarnas kön höll mig fängslad när jag läste den här boken.

Det är en fullständigt lysande bok och jag rekommenderar den verkligen.

Jag kan inte låta bli: Min Anne Rice-önskelista

Jag avgudar omslagen på The Vampire Armand; Pandora och Vittorio, The Vampire. Tyvärr verkar inte just de utgåvorna finnas på Adlibris.

Alla bilder i detta inlägg är tagna från Goodreads.