Our Souls at Night

Regissör: Ritesh Batra
Manus: Scott Neustadter och Michael H. Weber
Skådespelare: Jane Fonda, Robert Redford, Matthias Schoenaerts, Iain Armitage
Produktionsår: 2017
Längd: 103 minuter

Änklingarna Louis Waters och Addie Moore har bott grannar i decennier, men känner egentligen inte varandra särskilt väl. Detta kommer att ändras när Addie en dag kommer med ett ovanligt förslag: för att hjälpa bådas ensamhet, kan väl Louis sova hos henne? Bara sova, inget sexuellt. Efter viss tvekan antar Louis hennes erbjudande och börjar tillbringa kvällarna och nätterna hos dem. Mellan dem växer en innerlig vänskap och kärlek fram. Något som förstärks när Addies barnbarn tillfälligt flyttar in hos henne medan hans föräldrar kämpar för att rädda sitt äktenskap.

Our Souls at Night är baserad på en roman med samma namn, skriven av Kent Haruf efter att han blivit diagnosticerad med en dödlig sjukdom. Filmatiseringen är lågmäld och finstämd med ett långsamt tempo. Det är en film med äldre protagonister där döden är ständigt närvarande, men som inte blir lika dramatisk som när de drabbar yngre människor. Det är en skugga som vilar över dem alla, en ständig följeslagare. Kanske är det därför som kärleken som växer fram mellan Louis och Addie blir så stark.

Ändå vill jag tycka bättre om Our Souls at Night än vad jag gör. Filmen är lite för långsam, lite för händelselös, lite för introspektiv för mig. Jane Fonda gör visserligen en lysande insats som Addie, en änka som har tröttnat på vad andra tycker om henne och som vill övervinna ensamheten. Robert Redford är onekligen en duktig skådespelare, men jag har lite svårare för Louis än vad jag har för Addie. Kanske för att han ska vara sinnebilden för den tyste, starke amerikanske mannen.

Our Souls at Night är ett lågmält, finstämt, men tämligen händelselöst drama, om kärlek och vänskap på ålderns höst.