C. R. M. Nilsson

Författare: Margaret George
Originaltitel: Mary, Queen of Scotland and the Isles
Översättare: Barbro Ahlström
Förlag: Forum (1993)
Antal sidor: 679 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format (på engelska)
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Maria är bara några dagar gammal när hon kröns till drottning av Skottland, men oroligheter tvingar henne och ett följe att fly landet. Hon är en drottning som växer upp i ett annat land, i Frankrikes glittrande och glamorösa hov. Hon gifter sig med den unge kronprinsen, men efter hans död återvänder hon till Skottland. Ett land som hon inte alls känner och som inte känner henne. Hon blir en katolsk monark i ett land som nyligen blivit protestantiskt. De som vill använda henne som en marionett upptäcker att hon kanske inte är lika lättstyrd som de vill.

Margaret George är ett av de största namnen inom genren historisk fiktion och brukar prisas för sin detaljrikedom och historiska korrekthet. Tidigare har jag läst en bok om Kleopatra som hon har skrivit och det var det som fick mig att faktiskt köpa hem Maria av Skottland, även om den tyvärr har blivit liggande alldeles för länge.

Maria av Skottland är nämligen en tämligen unik skildring av den här perioden. Elizabeth I brukar prisas, medan Maria Stuart demoniseras och blir den stora boven i dramat. George väcker henne till liv som en person som gör sitt bästa att spela ödets spel, men som är dåligt rustad för sin roll som drottning av Skottland. Hon har ingen större kännedom om landet, utan upplevs snarare som fransyska, och är dessutom katolik i ett land som börjat reformera till protestantismen. Dessutom är hon tillitsfull, alldeles för villig att ge människor en andra chans. Något som de svekfulla lorderna utnyttjar till max. I Maria av Skottland är hon en drottning som de nog hade räknat med att styra som en marionett, men som visade sig ha en egen vilja.

Ibland märks det att det historiska källmaterialet blir lite tunt, då Maria av Skottland blir hoppig. Det kan gå mycket tid mellan det ena kapitlet till det andra, utan att det känns som om någon tid har passerats för mig som läsare. Den enda indikationen är att George skriver att ett par månader, ett år, har passerat.

För att återvända till den tidigare nämnda relation med Elizabeth I som hjälte och Maria Stuart som skurk, så upplever jag att Maria av Skottland skildrar dem som två kvinnor som gör sitt bästa utifrån de förutsättningar som de har. De spelar båda det politiska spelet mer eller mindre värd. Kanske att George gör sitt jobb lite för väl när hon skildrar Maria i ett sådant sympatiskt ljus: jag fastnar fram emot slutet därför att jag inte vill att boken ska skildra det som oundvikligen kommer att inträffa.

Maria av Skottland är en snyggt skildrad historisk roman om en person som ofta skildras som en ränksmidande, svekfull person, men vars möjliga motiv framstår som klara och förståeliga i denna bok.