Författare: Siri Hustvedt
Originaltitel: The Summer Without Men
Översättare: Ulla Roseen
Förlag: Norstedts (2011)
Antal sidor: 203 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON
När Mia Fredricksens make Boris säger att han behöver ta en paus från äktenskapet, drabbas Mia av en reaktiv psykos och blir inlagd på psykiatrisk klinik. ”Paus” är nämligen en tjugo år yngre arbetskollega som han har förälskat sig i. När Mia skrivs ut, återvänder hon till sin hemstad. Hon leder en poesikurs för tonåringar under sommaren. Flickorna befinner sig i den besvärliga perioden mellan att vara ett barn och börja bli vuxen. Detta står i kontrast med Mias åttiosjuåriga mor och hennes väninnor De fem svanarna på äldreboendet som lever med en ständig medvetenhet om döden. Men genom dessa olika kvinnor får Mia nya perspektiv på kvinnors historia i allmänhet och sin egen i synnerhet.
Om jag skulle beskriva Sommaren utan män med en enda mening skulle det vara ”stream of consciousness.” Det känns som om Mia skriver ned varenda tanke som far igenom hennes huvud, oavsett om läsaren kommer att begripa det eller inte. Hon citerar för att citera, upplever jag ibland, utan att citaten har ett tydligt sammanhang med det hon berättar.
Andra gånger är det så perfekt och träffsäkert att jag bara rycks med i hennes inre monologer. Särskilt de som handlar om kvinnans ställning i samhället genom tiderna, om hur en man ”upptäckte” klitoris på femtonhundratalet och hur kvinnor under sjuttonhundratalet avråddes från att studera därför att det skulle få livmodern att tillbakabildas. Men också hur Boris kollegor, utbildade biologer, kan sitta och säga att kvinnan är det enda däggdjuret som har klitoris, vilket definitivt är att fara med osanning. Sommaren utan män får vara ilsken och bitter, samtidigt som den skildrar detta med en enorm klarsynthet.
När Mia slutar berätta om vad det är som inträffar och istället vänder sig till mig, som läsare, för att få mig att engageras i berättelsen, kan jag inte annat än smälta. Det är ett svårt grepp, men det är ett som Hustvedt använder effektfullt i Sommaren utan män.
Ändå fastnar jag inte helt och hållet för Sommaren utan män. Missförstå mig rätt; det finns en del guldkorn, såsom hennes skildring av den sociala stratifieringen i gruppen av tonårsflickor och mobbingen som uppstår, men samtidigt svävar tankarna lätt iväg. Jag fastnar inte för Mia, inte på riktigt, jag fastnar inte för De fem svanarna, inte för tonårsflickorna. Det känns som om karaktärerna bara blir ytliga bekantskaper.
Sommaren utan män är en poetisk skildring av kvinnor i olika skeden av sina liv, från ungdomen till att leva med Döden som andas en i nacken.
Andra som har bloggat om Sommaren utan män
Bokhora; Bokmamas; Bokstugan; Books ABC; Den här Berättelsen; En bok om dagen; Feministbiblioteket; Lottens bokblogg; TinaO
