Rosenmiraklet av Jean Genet

Författare: Jean Genet
Originaltitel: Miracle de la rose
Översättning: Bengt Söderbergh och Marc Ribes
Förlag: Modernista (2013)
Antal sidor: 316 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Fängelset Fontevrault är ökänt. Det är hit som Jean Genet kommer, strax efter att mördaren och våldtäktsmannen Harcamone har dömts till döden. Det är denna fascinerande gestalt kring vilken Genets uppmärksamhet ofta fästs. De satt båda på Mettrays ungdomsvårdsanstalt en tid under samma period, och Harcamone har haft en underlig trollkraft över honom sedan dess. Åren på Mettray minns Genet i ett paradisiskt ljus.

Jag läste ju en annan bok av Jean Genet tidigare under 2016, vilket var en märklig upplevelse. Överlag är Genet en märklig författare. Han började sin bana som prostituerad och tjuv, tillbringade år i olika fängelser, men sadlade senare om och blev författare. I många av hans böcker skriver han om sitt liv. Rosenmiraklet är en av dessa, även om både sanning och fiktion blandas friskt. Det finns nämligen inga belägg för att Genet någonsin skulle ha suttit inne på Fontevrault.

Rosenmiraklet är skriven på Genets säregna språk. Poetiska, målande beskrivningar blandas med grov slang och det kroppsliga. Mördare och våldtäktsmän utmålas till helgon och de brutala miljöerna i fängelset blir religiösa riter. Därtill tillkommer ett element av magisk realism: den dödsdömde mördaren och våldtäktsmannen Harcamones bojor förvandlas till rosor framför Genets ögon, till exempel.

Berättandet i Rosenmiraklet sker genom en bruten kronologi som inte alla gånger är lätt att följa. Vi befinner oss i nutid, på Fontevrault, med Genet, för att i nästa stund kastas tillbaka till Mettray och ungdomsåren (särskilt det sexuella umgänget pojkarna emellan), eftersom det förflutna har skapat efterdyningar till nuet. Nuet går inte att förstå utan det förflutna. Insprängt i allt detta är erotiska drömmar och de magiska fantasier kring Harcamone som Genet ägnar sig åt.

Det tog tid för mig att läsa ut Rosenmiraklet. Uppmärksamheten ville fara iväg, men samtidigt kunde den suga tag i mig på ett sätt som få andra böcker har kunnat. Den magiska realismen är ett intressant element som skiljer sig från den andra boken jag har läst av honom. Men ändå upplevde jag den inte som lika välskriven som tidigare nämnda bok, vilket kan bero att det känns som om jag slängs runt lite för mycket i olika tidsplan och att övergångarna inte alltid är övertygande.

Rosenmiraklet är inte lika bra som Matrosen och stjärnan, men Jean Genet är onekligen en fascinerande författare.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.