Santa Lilio Sangre av Ayami Kojima

Författare: Ayami Kojima
Förlag: Asukashinsha (2010)
Antal sidor: 200 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Inbunden | Science Fiction Bokhandeln

Ayami Kojima är en självlärd konstnär som verkar mycket inom spelvärlden. Hon har bland annat designat videospelet Castlevania, men även flera andra spel. Santa Lilio Sangre samlar många av hennes verk, både från Castlevania och andra spel.

Jag är mycket förtjust i konstböcker, men kan känna mig lite vansklig när jag läser dem och ska recensera dem på min bokblogg. Just eftersom det knappt rör sig om någon text, utan mest bilder. Vanskligare blir det ju om det som i fallet med Santa Lilio Sangre är så att den lilla text som finns är skriven på ett språk jag själv inte förstår. Men samtidigt är det här ju min blogg, så jag recenserar vad jag vill och vad jag har lust till. Punkt.

Santa Lilio Sangre är en rejäl bok. Tjockt, oftast svart papper, ger den en lite lyxigare känsla att ta i. Samtidigt är det vad som krävs för att göra Kojimas konst rättvisa. Om jag ska sammanfatta hennes stil så blir det med orden gotisk skräck. Det är mycket blod, skelett och vapen blandat med skira blommor och eleganta kläder. Många bilder är obehagliga. Andra är så vackra att jag tappar andan.

I Santa Lilio Sangre bjuds det på stor vidd, från målningar till karaktärsdesigner. Media som hon använder sig av är främst bläck och akryl, men hon ger även prov på blyerts och gouache. Det som imponerar på mig mest är hur hon använder ljuset i sina bilder. Det för tankar till ett religiöst bildspråk och helgonbilder, samtidigt som hon har ett alldeles unikt uttryck som gör att hon har en stil som det inte går att missta sig på. Jag kan knappt se mig mätt på bilderna och det känns som en bok som jag kommer att plocka ur hyllan för att bläddra i lite då och då.

Att Santa Lilio Sangre är ett sådant praktverk gör det faktiskt till årets första fullpoängare.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.