Seabiscuit: Snygg film om en fantastisk häst

Betyg: ☆☆☆
Regissör: Gary Ross
Skådespelare: Tobey Maguire, Jeff Birdges, Chris Cooper, Elizabeth Banks, Gary Stevens, William H. Macy
Produktionsår: 2003
Längd: 141 minuter

Finns till exempel på CDON.

Handling

Tre män – Johnny “Red” Pollard, en ung man som förlorat hopp och framtidstro; Charles Howard, en miljonär som har förlorat allt, och Tom Smith, en cowboy vars värld håller på att försvinna – förs samman av en häst. En liten häst som inte ser mycket ut för världen, men som visar sig ha oanade förmågor. Seabiscuit tar inte bara galoppvärlden med storm, utan charmar en hel nation och ger hopp och gemenskap till dessa tre män.

Kommentarer

När min syster låg hemma och var sjuk så satte hon på Seabiscuit och jag fastnade själv. Det är lite nostalgi. Då filmen var ny var jag fortfarande hästtokig och det gjorde att jag såg denna film många gånger. Det är en film som är löst baserad på verkliga händelser, filmatiserad utifrån en bok, om en liten, underskattad fullblodshäst som visade sig var en riktig champion.

Det överraskar mig hur rörig filmen är i början. Jag hade inget minne av att den var så pass svår att hänga med i. Blandningen av tillbakablickar och nyhetsklipp hade kunnat göras snyggare och lättare att ta till sig för tittaren. I övrigt är det en snyggt filmad film och visuellt tilldragande.

Jag tycker om att de inte har glamoriserat galoppsporten. Eller åtminstone upplever jag inte som att den är helt glamoriserad. Det är lera som skvätter upp när de galopperar, det är det klaustrofobiska i att ligga i en klunga, det är att göra nästan vad som helst för sporten… Under scenerna på banan kan jag nästan känna ruschen och det skrämmer mig ärligt talat lite. Det suger till i magen. Tänk dig att falla av mitt i den där klungan… fy, fan. Det finns en hel del fart och spänning i den här filmen.

Bandet mellan häst och människa, parallellerna mellan Red och Seabiscuit (även om det är här som de har ändrat om gentemot verkligheten för att göra det till en bättre historia), är så fint förmedlad. Det är svårt att inte bli berörd. Att inte heja på den här lilla hästen och det omaka par han utgör med sin halvblinda jockey. Jag får i alla fall en liten klump i halsen.

Seabiscuit är för mig ren nostalgi från mina dagar som hästälskande tjej och en film med en hel del fart i sig, men är ultimat en berättelse om vänskapen mellan ryttare och häst.