Författare: Hunter S. Thompson Originaltitel: Fear and Loathing in Las Vegas Översättare: Einar Heckscher Förlag: Pocketförlaget (2010) Antal sidor: 229 sidor Recensionsexemplar: Nej. Exempel på var den kan köpas i olika format Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON
Journalisten Raoul Duke får i uppdrag att bevaka ett motorcykelrace i öknen. Tillsammans med sin 150-kilosadvokat Dr. Gonzo anländer han till Las Vegas med en arsenal av droger. Uppåttjack, neråttjack, you name it. Artikeln blir aldrig skriven men på eget initiativ utvecklas uppdraget till en påtänd jakt på sanningen bakom den amerikanska drömmen.
Det finns vissa böcker som du börjar läsa och redan på första sidan ifrågasätter du om du överhuvudtaget kommer att mäkta med att läsa ut den. Skräck och avsky i Las Vegas är en sådan bok för min del. Jag läser delar av prosan högt för andra med avsmak i rösten. Enda anledningen till att jag framhärdar är att jag har valt ut Hunter S. Thompson till min boktolva och jag avskyr att misslyckas med utmaningar.
Till sist går jag in och läser om Skräck och avsky i Las Vegas på Wikipedia. Det gör att jag kan ta på mig andra glasögon när jag läser texten: se den mer som humoristisk än gravallvarlig. Ändå kommer jag nog inte läsa mer av Thompson i fortsättningen, även om jag har roligt medan jag läser denna bok stundtals.
Skräck och avsky i Las Vegas är mycket surrealistisk läsning. Huvudpersonen är i stort sett påtänd genom hela berättelsen, vilket leder till vanföreställningar och paranoia. Vad som är verkligt eller inte är svårt att urskilja. Spåren växlar frekvent och gör det till en utmaning att hänga med i texten.
Bitar av Skräck och avsky i Las Vegas blir en i närmast sociologisk iakttagelse av det dåtida amerikanska samhället. 60-talets drogkultur får sig en känga, men även Vietnamkriget. Thompson pekar på det absurda i amerikansk politik och riktar skarp kritik mot det hela.
Jag ångrar inte direkt att ha läst Skräck och avsky i Las Vegas, men det var långt ifrån min kopp av te.
Låter som en bok jag ska låta ligga, påtänd paranoia lockar inte alls 🙂
Hade jag varit lite mer uppmärksam på vad den handlade om när jag köpte den, istället för ”åh! klassiker!”, så hade jag nog också låtit den ligga 😉
Pingback: Jag klarade Boktolvan även i år - C.R.M. NilssonC.R.M. Nilsson