Sleeping Beauties av Stephen King och Owen King

Omslagsbild Sleeping Beauties av Stephen King och Owen King

Författare: Stephen King och Owen King
Förlag: Hodder & Stoughton (2018)
Antal sidor: 736 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Över hela världen händer något med kvinnor när de somnar: de spinns in i en kokongliknande svepning och vaknar inte. Om någon rör vid kokongen, försöker ta bort den, vaknar de och blir vildsinta och fruktansvärt våldsamma… I småstaden Dooling, West Virginia, sprids viruset Aurora genom ett kvinnofängelse. Det påverkar alla intagna förutom en. Snart sprids ryktena kring den mystiska Evie, som tycks kunna somna och vakna. Är hon en medicinsk avvikelse eller en demon att dräpa? De övergivna männen slåss mot varandra, samtidigt som Doolings sheriff, Lila Norcross, kämpar för att hålla sig vaken. Och de sovande kvinnorna kommer snart öppna sina ögon till en helt ny värld…

Sleeping Beauties är ett författarsamarbete mellan Stephen King och hans son, Owen King. En bok som jag har varit nyfiken på sedan jag först hörde talas om den. Själva idén är briljant och när jag läser den under en pågående pandemi är det tillräckligt för att ge mig rysningar. Avsikten är att skapa en feministisk roman, som belyser kvinnors utsatthet och usla villkor, samtidigt som den försöker visa på varför kvinnor behöver en mer framträdande plats på livets olika arenor. Jag skriver avsikten, för ibland faller den tillbaka på stereotyper och klyschor. Jag är nämligen inte helt övertygad om att kvinnor av naturen är så mycket fredligare än män.

Kings signum är att blåsa liv i småstäder som tycks idylliska, för att bli scenen för mardrömmar. Så även i Sleeping Beauties. Boken befolkas av ett stort persongalleri med realistiskt tecknade karaktärer. Vi får stifta bekantskap med både ondska och godhet, och hur människan ibland inte är så simpel som antingen ond eller god. Vi har alla lite av båda i oss.

Sleeping Beauties är alldeles för lång för att bibehålla sitt tempo och sin kvalitet hela vägen igenom. Om jag hade varit redaktör vet jag precis vad jag hade skurit bort: den långa, långa belägringen av och slaget om kvinnofängelset. Det blir ett massa onödigt frossande i våld och explosioner som egentligen inte tillför handlingen något. Istället drar den ut på saker och ting tills mina känslor inför boken svalnar.

Om Sleeping Beauties hade varit hälften så lång, då tror jag att det här hade blivit riktigt bra. Ju mer sidantalet svällde, desto mer urvattnades idén.

Betyg 3: Gillade den.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.