Star Myths: Tales of the Constellations (Recension)

Star Myths: Tales of the Constellations

Betyg: ☆☆
Originaltitel: Tales of the Constellations: The Myths and Tales of the Night Sky (USA)
Författare: Marianne McDonald
Förlag: Friedman Group (1996)
Antal sidor: 120 sidor

Genom århundradena har människorna sett bilder i stjärnhimmelen och tillskrivit dem berättelser som förklarar människans vardag. Hur dessa berättelser tar sina uttryck kan skilja sig oerhört och ibland vara förbluffande lika. Ibland kan du se var de olika kulturerna har mötts och påverkat varandra.

Det är det sistnämnda som är det mest intressanta med boken. Även om utgångspunkten är i den grekiska mytologin får många andra mytologier vara med att leka på bokens sidor. Det är intressant att se hur araberna och kineserna har haft kontakt med grekerna och att detta har påverkat hur de alla ser på stjärnbilderna.

Spännande blir det när författaren pekar ut att det är vanligt att se till exempel plejaderna som sju kvinnor. Eller när stjärnbildens form är så suggestiv att den får liknande bakgrundsberättelser över hela världen, såsom Corona Australis.

På det stora hela är det en väldigt intressant bok. Däremot tar den upp en hel del märkliga tolkningsingångar. Även om författaren förnekar det mesta av Freuds tolkningar, så tycker hon att en del teman är viktiga att ta upp och det blir lite väl mycket Freud ibland. En annan märklig sak är att hon konstant nämner en triad av gudinnor som utgörs av Hekate, Demeter och Persefone, vilket är något jag aldrig stött på tidigare. Hur det hela hänger ihop ges inte en tillfredsställande förklaring.

Det låga betyget till trots, vilket beror på de märkliga tolkningarna, så är detta en väldigt intressant bok och väl värt att ägna en stund åt att läsa om.