Stjärnor utan svindel av Louise Boije af Gennäs

Författare: Louise Boije af Gennäs
Förlag: Månpocket (2011)
Antal sidor: 534 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Sophie tillhör överklassen med en självklarhet som gör att hon känner sig välkommen överallt. Hennes liv tycks dessutom gå som på räls: hon är framgångsrik författare, tjänar pengar och inbjudningarna till allsköns partyn strömmar in. Äktenskapet med Lukas är bra och de har ett fint hus ihop. Det väntade nu är att de skaffar barn ihop. Men så möter Sophie Kaja, en lesbisk radikalfeminist som inte alls hör hemma i hennes sfär. Livet spårar ur sina invanda spår och inget blir som förut.

Jag har länge varit nyfiken på Louise Boije af Gennäs författarskap, och då i synnerhet Stjärnor utan svindel. En roman som hävdas vara baserad på författarens egen romans med Mian Lodalen. Det var synd att det inte var den här jag läste först av hennes böcker, men jag tycker ändå om den. Det finns något poetiskt i språket, något som riskerar att bli blommigt men som aldrig går över gränsen, som jag tycker om. Även om författaren har en viss förtjusning i att skriva läsaren på näsan, att räkna upp saker som att ”nu åt jag frukost, betalade räkningarna och gick ut med hundarna”, så är detta en innerligt skildrad kärlekshistoria som får det att pirra i kroppen hos mig.

Ändå är jag märkligt kluven till Stjärnor utan svindel. Å ena sidan är det en lysande skildring av feminism och klass, å andra sidan faller den lätt åt att den idealiserar kvinnan på ett sätt som inte går att leva upp till. Analyserna kan bli lite schablonartade och generaliserande. Sedan kommer vi till karaktärerna. Jag tycker om både Sophie och Kaja, men de retar stundtals gallfeber på mig. Särskilt Sophie som alltid tycks kräva tolkningsföreträde, som ibland framstår som djupt homofob trots att hon lever tillsammans med en annan kvinna. Det är en bok som väcker mycket känslor hit och dit. Helt bekväm läsning är det inte, utan den utmanar. På ett positivt vis.

Jag är onekligen kluven till Stjärnor utan svindel: det är en bok som stretar och drar åt olika håll, men samtidigt är det en oerhört fin skildrat kärlekshistoria och stundtals en skarp analys av sin samtid.