Regissör: André Øvredal
Manus: Ian B. Goldberg och Richard Naing
Skådespelare: Brian Cox, Emile Hirsch, Ophelia Lovibond, Olwen Kelly
Produktionsår: 2016
Längd: 86 minuter
I en sömnig småstad i Virginia ställs polisen inför en förbryllande brottsplats. De flesta av offren kan de identifiera, men på platsen finns också en okänd mördad kvinna. Hon förs till bårhuset, som drivs av Tommy Tilden. Han och sonen Austin bestämmer sig för att stanna över natten för att genomföra obduktionen. Snart börjar fasansfulla och oförklarliga händelser att ske runt dem. Liket i sig självt är ett mysterium. Utsidan har få tecken på skador, men invändigt finns skakande bevis på att kvinnan har utsatts för tortyr. När en storm börjar rasa utanför fångas far och son i bårhuset, och tvingas kämpa mot onda och fruktansvärda krafter…
När The Autopsy of Jane Doe dök upp på Netflix blev jag lite intresserad, men samtidigt osäker på om jag skulle våga se den. Jag kan ha en hög tolerans för skräck, men helt plötsligt slår något till i skallen och jag klarar inte av skräckgenren. Då blir jag verkligen livrädd och det känslan kan hänga med mig i flera dagar. Men jag tänkte att om jag såg den en solig kväll i juli skulle jag knappast bli rädd.
The Autopsy of Jane Doe har en lovande premiss och i någon annans händer kunde det här ha blivit verkligt bra. Idén hade kunnat säljas som en tidig Supernatural-episod och då blivit verklig otäck. Filmen är nämligen alldeles för långsam och utdragen för att någonsin bli riktigt otäck. Det ligger en hel del realism och efterforskning bakom obduktionen, men äckelfaktorn i dess scener kan inte direkt påstås ingjuta skräck i mig.
Ett problem jag har med The Autopsy of Jane Doe är nog stämningen eller bristen av den. Bårhuset ligger i en gammaldags byggnad som riktigt osar skräckfilm, vilket gör att det förstås inte blir läskigt. Tommy följer också den gamla skolan och binder bjällror kring de dödas stortå, vilket är en sådan övertydlig touch för att skapa obehag. Skådespelarna är väl nog så kompetenta, men man kommer ingen karaktär riktigt nära vilket gör det svårt att känna något engagemang för deras öden.
The Autopsy of Jane Doe har en lovande premiss, men utförandet lämnar en hel del att önska.
