Innehåller spoilers för tidigare säsonger.
Skapare: Melissa Rosenberg
Skådespelare: Krysten Ritter, Rachael Taylor, Eka Darville, Carri-Anne Moss
Produktionsår: 2019
Säsong: 3
Antal avsnitt: 13
Längd: 625 minuter
Efter att ha återfunnit sin mamma och sedan förlorat henne igen, famlar Jessica Jones i mörkret för att uppfylla mammans sista önskan: att bli en hjälte. Att göra gott. Vad det nu innebär. Samtidigt har mammans död drivit in en kil mellan Jessica och Trish. Ett hinder som bara övervinns av att Jessica genom en ny bekantskap kommer en sadistisk seriemördare på spåren. George Sallinger är slug och försiktig, vilket gör det svårt att hitta bevisning för att han har begått sina mord. Medan de dras in i en katt-och-råttalek med mördaren står det klart att Trish har förändrats. Och kanske inte till det bättre.
Säsong 3 av Jessica Jones är mycket bättre än föregående säsong. Här finns ett klart och tydligt fokus. Krysten Ritter är verkligen fantastisk i den här rollen: hon porträtterar kampen i Jessicas moraliska resa mot att bli en hjälte och hur karaktären växer som person. Hur hon vågar göra de svåra valen. När hon blir alltmer självständig och säker på vad som är rätt och fel, behöver hon inte längre Rachael Taylors Trish som en moralisk kompass. Vilket nog är för väl eftersom denna moraliska kompass börjar spinna loss under säsongens lopp.
De stora frågorna som avhandlas är egentligen densamma som under hela serien: vad är det som gör en hjälte till en hjälte? Hur långt får man gå? Var går gränsen för hur man ska använda sina krafter? Den fortsätter även att utforska familjeband och dödsångest, i form av Carri-Anne Moss Jeryn Hogarth som måste förlika sig med att hon är döende. En sak som jag beundrar med Jessica Jones är att den tar det den skildrar på allvar. Allt från att posttraumatisk stress till att Jessica i denna säsong blir knivhuggen och förlorar mjälten. Hur hon tvingas ta mediciner för att kompensera sitt försvagade immunförsvar. Jag tycker det är häftigt att en superhjälte kan få lov att vara både stark och svag, och att skador får konsekvenser.
Jeremy Bobbs George Sallinger är ingen Kilgrave, direkt, men en väl porträtterad antagonist som ger säsongen sitt fokus. Han är arrogant och obehaglig. Jag sitter som nålar genom säsongens lopp för att jag undrar hur Jessica ska lyckas sätta dit honom.
Tredje säsongen av Jessica Jones ger serien ett värdigt avslut och avslutar Jessicas resa mot att bli det hon avsetts att vara: en hjälte.
Andra delar i serien
Säsong 1 (recension)
Säsong 2 (recension)
Säsong 3
Pingback: Månadsrapport: Augusti 2020 - C. R. M. NilssonC. R. M. Nilsson