The Midnight Club av Christopher Pike

The Midnight Club av Christopher Pike

Författare: Christopher Pike
Förlag: Hodder Children’s Books (2022)
Antal sidor: 213 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

På ett hospis för tonåringar, som många gånger saknar någon annanstans att ta vägen sin sista tid i livet, byggs märkliga vänskapsband. Vännerna samlas varje natt för att berätta rysliga skräckberättelser. En del av dem är påhittade, en del är sanna. De märkligaste är en blandning av de två. De kallar sig själva för Midnattsklubben och gör en pakt: den av dem som dör först ska försöka ta kontakt med de andra från andra sidan graven. Den mest otroliga av alla deras berättelser håller på att börja…

The Midnight Club sällar sig till ett av de där sällsynta fallen där filmatiseringen faktiskt är bättre än originalet. Även om tv-serien hade sina fel och brister, så lyckades den i alla fall förädla idén. Bygga upp stämningen på ett annat sätt. Även om boken också på sitt sätt blir sorgsen, så lämnar den inte efter sig någon känslomässig tyngd.

En anledning bakom detta är att The Midnight Club, liksom så många andra ungdomsböcker från 90-talet, inte riktigt tycks ta sin läsare på allvar. Språket är för lättvindigt och känslor skildras inte på djupet. Ingen av karaktärerna uppnår något riktigt djup, vilket gör det svårt att sörja dem när det oundvikliga sker. Det är en sak som boken faktiskt hanterar bättre än tv-serien: faktumet att de är svårt sjuka och det inte finns någon utväg annat än döden i de flesta fall.

The Midnight Club är också en märkligt flummig bok. Av någon anledning tycker Christopher Pike att det har varit nödvändigt att blanda in reinkarnation och en återkommande mästare, som berättarrösten Ilonka möter i sina drömmar. Det är som om författaren försöker få till en kärlekshistoria mellan Ilonka och Kevin som inte ens kan besegras av döden, men på grund av ytligheten i boken så blir det helt enkelt inte bra. Deras relation, när de väl tar det steget, är dock en av de mest rörande och känslomässiga bitarna i boken.

Även om The Midnight Club inte var så bra som jag kanske hade förväntat mig, så tycker jag ändå att den är värd att läsa.

Betyg 3: Gillade den.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.