Betyg: ☆☆☆☆
Regissör: Robert Schwentke
Skådespelare: Rachel McAdams, Eric Bana
Produktionsår: 2009
Längd: 107 minuter
Finns till exempel hos Ginza och CDON.
Handling
Henrik DeTamble är en bibliotekarie med en ovanlig genetisk åkomma: han reser ofrivilligt i tiden. Det är på detta sätt han möter den sexåriga Clare, kvinnan som en dag ska bli hans fru. Deras liv tillsammans blir väldigt komplicerat. Deras kärlekshistoria följer inte alls tidens lagar, men de måste ändå försöka nå fram till det som verkligen betyder något.
Kommentarer
Jag läste ju boken Tidsresenärens hustru tidigare i år och tyckte att den var rätt bra. Innan dess hade jag ju sett lite av filmen, vilket var det som fångade mitt intresse, och såg lite av filmen strax efter att jag hade läst boken. Av dessa glimtar var jag benägen att hålla med de som sade att filmen hade tagit allt det mörka i boken och inte tagit med något av humorn och värmen som finns mellan Clare och Henry.
Det gör jag inte längre nu när jag har sett filmen. Istället tycker jag att det är en välavvägd blandning mellan humorn och allvaret, ljusheten och svärtan. På sätt och vis tycker jag bättre om filmen än boken eftersom mycket av det som jag upplevde som problematiskt med boken hade förminskats eller tagits bort från filmen. Till exempel kan det nämnas att sättet som doktor Kendrick får veta att Henry är tidsresenär har ändrats mycket fördelaktigt. Därtill tycker jag att filmens slut är tusen gånger bättre än hur boken slutade.
Eric Bana är minst lika charmig och bra som Henry som jag hade förväntat mig när jag insåg att det var han som spelade rollen. Däremot tycker jag inte om Rachel McAdams tolkning av Grace, då jag upplevde at hon gjorde karaktären irriterande. Jag tycker heller inte att de båda huvudrollsinnehavarna har någon strålande kemi, men de fungerar ändå ihop.
På sätt och vis upplever jag att karaktärerna får större utrymme i filmen. De har sina separata liv och jag tycker att filmen hade integrerat konsten i Clares liv på ett bättre sätt än boken. Det visades att hon var konstnär och beskrevs inte enbart, som det var i boken. Dessutom störs jag inte av hur lite utrymme bifigurerna får ta i boken, eftersom de inte är viktiga för handlingen på samma sätt i filmen.
På sätt och vis kan vi säga att jag tycker mycket bättre om Tidsresenärens hustru som film än som bok, även om de båda är väldigt bra.
