Tidsresenärens hustru: Definitivt annorlunda

Betyg: ☆☆☆☆
Författare: Audrey Niffenegger
Originaltitel: The Time Traveler’s Wife
Översättare: Sven Christer Swahn
Förlag: Bonnier Pocket (2011)
Antal sidor: 466 sidor

Finns till exempel hos Adlibris, Bokus eller CDON.

Handling

Vid sex års ålder träffar Clare en väldigt märklig man. Hans namn är Henry och det visar sig att han lider av en ovanlig genetisk åkomma som gör att han reser i tiden. Således är hans liv väldigt komplicerat och på så sätt blir även Clares liv komplicerat, då den Henry hon möter är gift med den framtida Clare. I en kärlekshistoria som inte följer tidens alla lagar, måste de nå fram till det som verkligen betyder något.

Kommentarer

Jag råkade se delar av filmatiseringen för ett eller två år sedan och tyckte att det verkade vara en intressant berättelse. De flesta som hörde detta sade: läs boken! Den är mycket annorlunda gentemot filmen. Av det lilla jag har sett av filmen kan jag säga att ja, de är mycket annorlunda. I boken förekommer det en hel del humor och värme som filmen tycks ha tappat. Filmen fokuserar på det tragiska i Henry och Clares situation; att hon konstant blir lämnad av honom, medan det i boken visar på positiva saker i deras relation. Audrey Niffeneggers sätt att skriva om deras relation blir mycket trovärdigt och nyanserat, vilket jag verkligen tycker om.

Jag tycker om de båda huvudpersonerna i boken, även om jag har en något mer komplex relation till Henry. Hans våldsamhet, som kändes som om den kom från ingenstans, gjorde mig lite avvaktande gentemot honom. Egentligen borde jag heller inte tycka om Clare, då hon är väldigt passiv, men kemin mellan dessa två personer får mig att tycka om dem. Däremot stör jag mig lite på att deras relation hamnar så mycket i fokus att andra egenskaper hos dem inte får komma till ytan. Vi får, till exempel, veta att Clare är konstnär, men hennes passion för detta dyker bara kort upp på slutet. Och då är det i relation till Henry. Jag skulle ha velat se att de hade något, vad som helst, utanför varandra.

Även bifigurerna hade jag önskat att de skulle få ha utvecklats lite. Som nu känns de som figurer i papp, som aldrig får komma till sin rätt. Därtill tillkommer det en hel del karaktärer på slutet som jag upplevde aldrig hade nämnts tidigare. Det är en sådan detalj som stör läsningen för mig: jag vill ha alla karaktärer integrerade i och på något sätt relevanta för berättelsen.

Språkligt tror jag att jag skulle ha föredragit att läsa Tidsresenärens hustru på engelska. Jag vet inte om det är översättningen eller om Niffenegger faktiskt skrev så, men det blir en väldigt märklig kontrast med att delar av boken är skriven på talspråk (ordet ”timma” förekommer, vilket jag reagerade på) och att andra delar är väldigt högtravande och snudd på formella. Det kändes väldigt udda.

Det finns en del saker som jag upplevde som problematiska med boken. Dels gällde det rasstereotyper, då både de två svarta kvinnorna som är anställda av Clares familj (bara det!) och hennes vän Charisse är utsatta för dessa stereotyper. Därtill tyckte jag att Dr. Kendricks reaktion på sin son med Down’s Syndrome var väldigt besvärande.

Jag har en del blandade känslor inför Tidsresenärens hustru, som ni märker, men mitt intryck av boken är egentligen överväldigande positivt. Niffenegger bygger upp denna historia trovärdigt och jag älskar alla små referenser till arkitektur, litteratur och musik som finns i boken. Scenarioet upplevs som realistiskt och jag tycker om de båda huvudpersonerna.

Tidsresenärens hustru är kanske inte perfekt, men det är en riktigt bra bok som jag tyckte var värd att läsa.

Andra som har bloggat om Tidsresenärens hustru

Eli läser och skriver; enligt O; Jennies boklista och Schitzo-Cookie’s Bokblogg