Tim: Väldigt fin relationsberättelse

Betyg: ☆☆☆☆
Författare: Colleen McCullough
Originaltitel: Tim
Översättare: Ann Henning
Förlag: Bokförlaget Bra Böcker (1980)
Antal sidor: 215 sidor

Finns till exempel hos Bokus eller CDON, men enbart som e-bok och på engelska.

Handling

Mary Horton är nöjd med sin lott i livet. Hon lever bekvämt och om hon är ensam, så är det precis så hon vill ha det. Åtminstone är hon nöjd fram till dess att hon får syn på byggnadsarbetaren Tim i sin grannes trädgård. Hon har aldrig sett en så vacker man tidigare. Tim visar sig ha en utvecklingsstörning, men hans pojkaktiga oskuld skapar ljus i Marys liv. Han vänder upp och ned på hennes välordnade liv, men hon har inte så mycket emot det när kärleken börjar spira…

Kommentarer

Detta är min första bekantskap med Colleen McCullough och jag tror inte det blir min sista. Jag blir mycket förtjust i sättet som hon skriver på. Till exempel finns det ett ställe där hon ska beskriva cikadorna och gör det som en kör med en divig sopran och så vidare. Hennes beskrivningar är underbara, träffande och målande. Hon har en förmåga att blanda humor med finstämda sinnestämningar, som gör hela boken charmig.

Inte ens fyrtio sidor in och jag blir rörd till tårar två gånger. Tim är en så otroligt fin karaktär och en underbar person. Hans relation till Mary är fin när den utvecklas mellan dem. Jag har definitivt någon sorts trigger för karaktärer som för första gången upplever kärlek i vuxen ålder, därför jag började ju gråta under Les Misérables när Valjean upplever kärlek för första gången. Det är samma sak här.

Det som jag tycker om med deras förhållande är att det verkligen är ett ömsesidigt utbyte. Tim fyller Marys liv med glädje och får henne att trotsa sin inrutade rutin och släppa loss lite. Samtidigt hjälper hon Tim att utvecklas och är den första personen som behandlar honom som en man, istället för ett litet barn. Deras relation är en av de finaste kärleksrelationer jag någonsin har läst.

Däremot känns det som om när det kommer till den punkt där deras romantiska förhållande ska bli ”officiellt” så känns det som om det rusar iväg och är lite slarvigt genomtänkt. Jag tycker absolut hon ska gifta sig med Tim, det gör jag, men de anledningar hon anger är väldigt märkliga. Likaså tycker jag att slutet bara rusar iväg och inte känns riktigt som det hänger ihop med det övriga.

Tim är en väldigt fin relationsberättelse om ett annorlunda förhållande.