Les Misérables: Jag känner mig fortfarande lurad

les misérables2

Betyg: ☆☆☆☆☆ för Hugos språk och det lilla av handlingen som återges, ☆ för att jag upplever att utgåvan är lurendrejeri
Författare: Victor Hugo
Originaltitel: Les Misérables
Översättare: Av någon anledning ej namngiven, men troligtvis Wilbour-översättningen som är otroligt utskälld
Förlag: Simon & Schuster (2009)
Antal sidor: 630 sidor

En fullständig utgåva med bättre översättning, finns till exempel hos Adlibris, Bokus eller CDON.

Handling

Efter att ha stulit en limpa bröd, döms Jean Valjean till fem års straffarbete. På grund av upprepade rymningsförsök, blir det straff han till sist avtjänar nitton år. Han kommer ut från fängelset som en hård man, men efter ett möte med en biskop försöker han förändra sitt liv. Dessvärre försvåras det av att polismannen Javert ihärdigt jagar honom. Ytterligare kompliceras det av att Valjean försöker ge sin skyddsling Cosette ett sådant bra liv som möjligt.

Kommentarer

Nedkortad version och mina tankar om detta

När det står på en bok att den är ”Complete and Unabridged”, när min syster köpte den just därför att den skulle vara det, då förväntar jag mig att den ska vara det. Det finns både bra och dåliga sidor med nedkortade versioner av klassiker, men personligen vill jag inte läsa dem. Kanske är det elitistiskt av mig att jag vill läsa den fullständiga versionen, men den största anledningen är denna: jag vill inte att någon annan gör valet åt mig vad som är oviktigt och viktigt i en bok. Många scener som jag har hört talas om och som jag velat läsa har prioriterats bort.

Jag upplever också att av någon anledning har det inte varit Victor Hugos små uppsatser som skurits bort, utan snarare de scener som förklarar karaktärernas motivation. En stor anledning till att jag läste boken var därför att jag ville lär känna Les amis de ABC och Eponine bättre. Men många av vännernas dialoger har blivit bortskurna, likaså många av Eponines scener. Detta tycker jag verkar vara en stor förlust. Varför ta bort det som ger karaktärerna större djup?

Jag kommer aldrig förstå nedkortningar, men jag kan förstå varför en del tycker att de är bra.

Översättning

Därtill upplever jag översättningen som riktigt gräslig. Ibland har slumpmässiga franska ord lämnats kvar av någon anledning som övergår mitt förstånd. Till exempel så förstår jag inte varför ordet barriär måste stå på franska eller varför de använder ordet ”émeute” i ett par kapitel för att sedan börja använda ”insurrection”. Jag kan se nyttan av det när vissa ord saknar bra översättning, men alla som ser ordet ”barriär” på svenska, engelska och franska skulle förstå att det betyder samma sak.

Värst av allt är dock användning av ”thou”, där jag antar att översättaren vill försöka behålla den formella tilltalsformen från franskan. Bara det får mig att se rött, ärligt talat, då ”thou” är informellt tilltal. Dessutom är ordet arkaiskt i den bemärkelsen att det försvann ur engelskan under 1600-talet bortsett från inom ett par dialekter. Varför låter översättaren karaktärer som lever under 1800-talet, i Frankrike, använda detta pronomen?

Översättningens klumpighet får stora minus hos mig.

Mina tankar kring boken i sig

Les Misérables är ett komplext verk med många sidospår och många karaktärer att hålla reda på, men låt det inte avskräcka. Jag upplever att varje bihandling är värt det. Alla karaktärer är dessutom så distinkta, så levande, att det inte är särskilt svårt att hålla isär dem.

Relationen mellan Cosette och Valjean är så vackert och ömsint skildrad att det rör mig till tårar stundtals. Hon är den första person han har älskat, men liksom alla fäder blir han varse om att han inte kan få behålla henne för alltid. Hans reaktion till Marius och dennes uppvaktning kändes väldigt realistisk som den överbeskyddande far han är.

I denna version har kärlekshistorien mellan Cosette och Marius fått ta det stora utrymmet, men det är de mindre karaktärerna som fångar mig. Jag vill veta mer om Eponine, om Grantaire, om les amis de ABC. Men det får jag nog när jag får läsa den fullständiga versionen.

Hugo avbryter stundtals berättande för filosofiska utsvävningar om till exempel uppror, som kan verka störande på läsrytmen. En del av det verkar heller inte vara helt förankrat till berättelsen vilket kan vara något störande. Däremot uttrycker han sig med en sådan lekande lätthet för det mesta att hans språk är en ren fröjd att läsa.

I slutändan kan jag säga att jag älskade Les Misérables, men detta kändes som ett smakprov, något som de retade mig med för att jag skulle vilja ha mer, därför att så mycket saknades av det som jag faktiskt ville läsa från originalet. Sammanfattningsvis kan vi väl alla konstatera och hålla med om att nedkortade versioner inte är något för mig. Vi lägger också till ett konstaterande om att jag aldrig kommer köpa en klassiker som har getts ut av Simon & Schuster igen.

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

7 svar på Les Misérables: Jag känner mig fortfarande lurad

  1. Jag har aldrig förstått varfär det ens finns sådana utgåvor av böcker då de heller inte är ett förenklat språk eller lättläst.

    • C.R.M. Nilsson skriver:

      Det är ju om en inte upplever att en har tid att läsa 1500 sidor av i stort sett enbart misär. Eller om en vill läsa den med en skolklass och det inte är rimligt att hinna med en tjock bok på ett par veckor, men en nedkortad version kan ge en grundläggande uppfattning om hur boken var.

  2. Du jag har hela boken och den är riktigt jobbig att läsa för det är inte bara själva handlingen som beskrivs utan det är hur de har kommit fram till saker och en massa saker runtomkring som krigshändelser som egentligen inte har något med storyn att göra. Otroligt jobbigt att läsa. Jag ger snart upp den även om jag älskar Les Miserables förövrigt.

  3. Pingback: Månadsrapport: Juni 2013 - C.R.M. Nilsson

  4. Pingback: Uppdatering om Les Misérables-bokcirkeln - C.R.M. Nilsson

  5. Pingback: Tim: Väldigt fin relationsberättelse » C.R.M. Nilsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.