Författare: Jean Genet Originaltitel: Journal de voleur Översättare: Bengt Söderberg och Marc Ribes Förlag: Modernista (2015) Antal sidor: 253 sidor Recensionsexemplar: Nej. Exempel på var den kan köpas i olika format Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON Pocket | Adlibris, CDON
I trettiotalets Europa flackar Jean Genet runt som tjuv, tiggare och prostituerad. I Spanien, Italien, Österrike, Belgien, dåvarande Tjeckoslovakien, Polen och Nazi-Tyskland. På kaféer, barer och spelhålor. På brottsplatser och i fängelser. Tjuvens dagbok är hans mest självbiografiska roman och berättar om ett antal av de kärleksaffärer som han hade under sina kringresande år.
Jean Genet är en mycket märklig författare, som jag ändå tycker rätt bra om. Tjuvens dagbok är en av hans senare böcker med självbiografiska anslag och den som är mest rakt berättad av de böcker jag har läst. Liknelserna är inte lika tillkrånglade och poetiska. Kronologin är som vanligt bruten, men lättare att hänga med i. Episoderna faller rimligt på plats och det känns inte som om jag någonsin går vilse i texten. Men det här är inte en författare att sträckläsa. Det gäller att ta det varligt, då det är så lätt att missa detaljer.
Tjuvens dagbok appropierar det kristna bildspråket och utmålar brottslingar som helgon. Genet vänder sig emot Västvärldens djupaste rotade normer och tar direkt avstånd från gemene man. Det så kallade vanliga livet är inget för honom, eller ens eftersträvansvärt. Det är en hård och skoningslös värld, samtidigt fylld av poesi och skönhet i Genets ögon. Något som han lyckas förmedla till läsaren. Den här blandningen av hårdhet och skönhet, våld och dyrkan, är mycket fascinerande. Att läsa Genet är både en vacker och en frånstötande upplevelse.
Tjuvens dagbok är på många sätt rakare och mer lättläst än andra av Genets verk, men samtidigt kräver den en hel del av sin läsare.
Pingback: Månadsrapport: Oktober 2017 - C.R.M. NilssonC.R.M. Nilsson