I veckans Top Ten Tuesday ska vi skriva om våra tio största turn-offs vad det gäller böcker. Jag har inte turn-offs i den bemärkelse att jag slutar läsa något bara för att det dyker upp. Däremot har jag turn-offs som kan göra att jag sänker betyget ordentligt.
1. Våldtäktskultur. Särskilt i den bemärkelse att en våldtäkt sker men porträtteras som samtyckande sex; våldtäkt behandlas som ett skämt eller våldtäkt/våldtäktsförsök sker i boken, men inte får några konsekvenser och våldtäktsmannen får ett lyckligt slut i frihet. Exempel på den sista: 6 x Kärlek av William Sutcliffe.
2. Vi måste förlåta den som är otrogen. Huvudpersonen är otrogen mot sin partner, sårar den ordentligt, men läsarens bombarderas av budskapet att den sårade partnern måste förlåta den otrogna skitstöveln. Senaste exempel: Blue Is the Warmest Color av Julie Maroh. Den blir värre eftersom Emmas ex systematiskt var otrogen mot henne och fick henne att känna att hon ändå var så lyckligt lottad av att vara tillsammans med henne.
3. Allting som var speciellt med huvudpersonen försvinner. Det här är ”vanligt” i fantasyserier där huvudpersonen har speciella egenskaper, men i slutet av serien förlorar dem för the greater good.
4. Homofobi. Då menar jag inte att homofobi skildras i boken på ett respektfullt och realistiskt sätt, utan jag menar att det märks att författaren är homofobisk.
5. Transfobi som humor. Detta är mer vanligt i komedier på tv, men jag hatar det. Varje gång en manlig protagonist säger att han raggade upp en het brud som senare visade sig ”vara man”, får jag lust att slita mitt hår. Transkvinnor är inte män. Punkt slut.
6. Bisexuella är alltid otrogna. Nej, det är vi inte. En del är trogna, en del är otrogna. Så där som folk är i största allmänhet.
7. Bisexuella finns inte. Jo, det gör vi. Forskning har till och med bevisat att vi existerar. Lesbian lit är särskilt skyldig till det här. Senast: Mörk gärning av Val McDermid. Varför kunde inte kvinnan som var gift med en man upptäcka att hon var bisexuell? Det finns mer än hetero och homo.
8. Allt som behövs är en karl. Den kvinnliga huvudpersonen har problem eller mår jättedåligt, men så möter hon en kille och då blir allting plötsligt bra. Jag önskar att kärlek skulle bota allting, men till exempel depression försvinner inte bara för att du blir kär.
9. Den kontrollerande och svartsjuke mannen som det är meningen att vi ska heja på. Jag förstår inte varför ohälsosamma relationer tycks anses vara ultraromantiska, men det är väldigt vanligt och obehagligt.
10. Kärlek vid första ögonkastet. Jag kan köpa lust vid första ögonkastet, attraktion vid första ögonkastet, men Den Stora Sann Kärleken vid första ögonkastet? Nej, jag köper det inte alls.
Jag passade på den här veckan, för mina ”turn-offs” dyker inte upp efterhand (oftast inte) utan finns där hela tiden. En del av dina hade jag nog inte ens tänkt på, men kan instämma i.
Mina turn-offs finns också där hela tiden? Jag sitter alltid och retar mig på dem under läsningen.
Tack! Det var mycket intressant att läsa vad som är dina turn-offs. Fick mig att fundera på vilka som är mina.
Kul att det väckte funderingar 🙂
Som vanligt får man svar man kan relatera till när man läser dina inlägg! 🙂 Keep it up!
Kul att du tycker det 🙂
Pingback: Topp tio bästa/sämsta "series enders" - C.R.M. Nilsson