Inatt har jag knappt sovit något alls. En kombination av alldeles för varmt + nerver + surrande flygfä. Men tentapluggandet upphör inte bara för den skull, och snart ska jag sätta igång igen. Men först är det Top Ten Tuesday som gäller och veckans ämne är Top Ten Blogging Confessions.
Det finns vissa dagar jag önskar att jag hade döpt bloggen till något annat. Domännamnet har jag haft i åratal och C.R.M. Nilsson är det namn jag vill bli publicerad under. För mig faller det tämligen naturligt att anta att vad som står i HEADERN är titeln på bloggen, men den blir ofta kallad för Lacrimamens. Sedan brukar bokstäverna i C.R.M. ofta bli omkastade, också.
Vissa dagar vill jag bara att recensionerna ska skriva sig av sig själva. Jag ligger konsekvent tre recensioner efter och vissa gånger skulle jag vilja att det jag tycker om böckerna bara skulle dyka upp i Word.
Om jag blir riktigt involverad i något jag läser, kommer jag inte kunna sova under natten. Detta beror på att jag i det oändliga ligger och tänker på olika detaljer i boken, tills jag blir så frustrerad av sömnbrist att jag skriker in i kudden.
Varje vecka brukar jag sätta mig ned och skriva längst ned i min kalender vad jag har tänkt att jag ska skriva om under den veckan. Så att jag har lite något sånär koll.
Det är väldigt sällan jag schemalägger inlägg. Jag vill bli bättre på det för att bloggen ska flyta på smidigare, men det brukar ändå mest bli att jag förbereder inläggen sista minuten.
Jag klarar inte av att läsa negativa recensioner vars enda kritik rör genrespecifika grejer. Till exempel att gnälla på drakar i fantasy. Eller sex i erotik.
Jag läser andras bokbloggar varje dag.
Det finns inget som gör mig gladare än när folk läser en bok därför att jag har rekommenderat den och sedan älskar den. Jag svävar runt som på moln i dagar efteråt. Jag älskar att rekommendera böcker till folk.
Det finns inget mer irriterande än när folk säger åt dig att det du läser är bra nog. Oftast är det ungdomsböcker och romance som får smällar, men även fantasy. Till och med en kommentar om att jag läser det jag vill läsa kan leda till att någon står och föreläser om att så får jag inte göra, utan jag måste läsa si och så och absolut den ryska klassikern som jag nästan slängde ut genom fönstret förra gången jag försökte läsa den.
Bloggen har oftast förändrat mitt läsande till det bättre, men det finns vissa saker som jag saknar. Ett exempel är att läsa om böcker, vilket jag gjorde i mycket större utsträckning innan jag började blogga. Ett annat exempel är att vissa böcker som jag vill läsa halkar efter i prioriteringen. Detta rör främst HBTQ-böcker, som av någon anledning inte finner sin väg in på bloggen lika ofta som jag skulle vilja att de gjorde det.
Känner så igen mig i många av dina punkter! Det här med självskrivande recensioner hade varit underbart ibland, likaså bättre på tidsinställning.
Håller fullständigt led i det där med irriterande människor som klankar ner på det en läser. Råkar ständigt ut för det på jobbet när det kommer till vuxen-lit o främst klassiker. Nej – jag har inte läst den, nej, jag skäms inte över vad jag läst/inte läst och ja, det finns en anledning till att min jobbtitel är barn- och ungdomsbibliotekarie – inte vuxenbibliotekarie!
Just de där människorna som ska predika om att läsa klassiker driver mig right up the wall, ärligt talat. Jag läser en hel del klassiker, men det är alltid någon som ska ha synpunkter på att jag läser fel klassiker. Istället för att läsa Alice Walker borde jag läsa Lev Tolstoy, istället för Karin Boye borde jag läsa Harry Martinsson. Både Martinsson och Tolstoy finns i min hylla, turen till dem kommer när den kommer, men just nu vill jag vara en vuxen, autonom människa som kan välja vad jag läser själv, okay thanks goodbye.
(Ja, jag blir frustrerad av den typen av människor 😉 )
Jag skulle inte heller ha någonting emot recensioner som skriver sig själva ibland 🙂
Nej, det skulle vara skönt 🙂 Jag ligger efter med 5 nu, men hoppas kunna skriva ikapp under veckan.
Tidsinställda inlägg är min bästa vän. Och naturligtvis heter bloggen det som står i headern, inte det som står i adressen 🙂
Jag blir alltid lika konfunderad när folk kallar bloggen för Lacrimamens. I kontakt med folk har jag börjat understryka vad den faktiskt heter.
Visst ska var och en läsa det man känner för, inte det man borde. Mina kära deckare är dock inte heller något som räknas till den finare litteraturen. Jag tycker det är härligt att man kan ha själva läsandet gemensamt, även om man gillar olika typer av böcker 🙂
Jag är så trött på måste-kulturen. Du måste göra si, du måste göra så, och när du ifrågasätter så kan de oftast inte backa upp varför du skulle vara tvungen att göra på de sätt som de tycker att du borde.
Läsandet skapar en gemenskap oavsett vad vi läser, det håller jag med om 🙂
Känner igen mig i flera av dina punkter 🙂
Skönt att inte vara ensam 🙂
För närvarande ligger jag också hopplöst efter med recensionerna och som jag önskar att din idé om självskrivande recensioner skulle kunna bli verklighet, åtminstone när man har mycket annat att göra. Det skulle vara toppen! 🙂
Befinner mig i samma situation just nu. Som tur är har jag börjat klottra ned stödord så att jag minns ungefär vad jag har tänkt om böckerna.
Många bra punkter här! Det där med att ligga efter med rec känner jag igen mig i. Och jag kan inte annat än hålla med om den näst sista punkten, sådana människor har jag mött som vill styra ens läsning och tala om vad som är ”fint” vs ”fult” Otrevliga är vad de är! =)
Jag tittar just nu på min lista av oskrivna recensioner och önskar att de ville skriva sig själva. Fem bokrecensioner och en filmrecension kvar att skriva… suck.
Jag önskar verkligen att inläggen skrev sig själva (i alla fall att man bara behövde tänka på dem så blev de skrivna…).
Det skulle var hur bra som helst om det bara räckte med tankekraft för att få något skrivet 🙂