Författare: T. J. Klune
Förlag: Pan MacMillan (2021)
Antal sidor: 373 sidor
Recensionsexemplar: Nej
Wallace är en framgångsrik advokat. Kanske inte omtyckt, men åtminstone respekterad. När han plötsligt dör, finner han sig själv på sin egen begravning. Bara ett fåtal personer närvarar. Ingen verkar ledsen. Den enda som tycks se honom är en ung kvinna han aldrig tidigare sett i sitt liv. Hon påstår sig vara en lieman. Wallace har svårt att acceptera att han är död, men när hon för med honom till tehuset Charon’s Crossing börjar han inse att jo, han kanske är död trots allt. Ägaren Hugo lovar att hjälpa honom kliva över till andra sidan när han är redo. Men ju mer tid Wallace tillbringar med Hugo, desto mer inser han vad han har gått miste om här i livet. När han får ultimatumet att kliva igenom dörren till andra sidan på en vecka, inser han att han måste försöka leva livet till fullo på sju dagar.
T. J. Klune är för mig en ny bekantskap. Jag såg hans Under the Whispering Door i ett mejl från Goodreads och eggades av beskrivning. Vad jag riktigt hade förväntat mig vet jag inte, men den läsupplevelse jag fick var vida annorlunda.
Under the Whispering Door är en ömsint, varm och, kanske framförallt, humoristisk skildring av livet efter detta. Den balanserar allvar med humor. Det är en berättelse om att omvärdera vad som är viktigt här i livet. Att jobbet kanske inte är det viktigaste, särskilt om du inte har vänner eller familj utanför det. Wallace genomgår en fin resa från en surmulen arbetsnarkoman till någon som för första gången i sitt liv har vänner och kanske något mer.
På många sätt är Under the Whispering Door en fullpoängare i mina ögon. Det är en nydanande idé kring vad som händer efter döden och en ömsint queer romans. Men, som Klune skriver själv, har han ofta problem med den interna logiken i sina berättelser. Det är flera gånger jag stannar upp, därför att något går emot en regel som redan har etablerats tidigare i boken. Jag kan köpa mycket, men en fantasyberättelse måste ha en intern logik som håller hela vägen. Och det gör det inte här.
Men bortsett från det, så tycker jag att Under the Whispering Door är en riktigt fin berättelse. Jag hoppas definitivt läsa mer av T. J. Klune.
