Dessa två böcker recenseras tillsammans då de är en två-i-en bok. Då de har helt olika författare räknar jag dem som skilda böcker (till skillnad från till exempel The Complete Sherlock Holmes).

Kärlekens musik

Betyg: ☆
Författare: Kate Hewitt
Förlag: Förlaget Harlequin (2011)
Antal sidor: 147 sidor (båda totalt 310 sidor)

Abigail Summers är känd som pianounderbarnet och är således en eftertraktad pianist. Under en konsert känner hon en intensiv blick på sig och upptäcker att det är en man som tittar på henne. Detta är inledningen på en förveckling som gör att hon omvärderar sitt liv och vad hon vill med det. Givetvis ska det till lite romans också.

Boken förlorar mig redan på den inledande premissen: att hon känner Lucs, som mannen heter, blick bland alla hundratals åskådare och får syn på honom. Hur hon känner den här särskilda blicken adresseras visserligen i boken, om än något bristfälligt, men jag har större problem än så. Det brukar nämligen var så gällande strålkastare att man bara kan se första raden lite suddigt, i övrigt är man så bländad att resten av publiken är en svart massa.

Redan där förlorar Hewitt mig och det blir inte bättre. Luc beskrivs som en känslokall kille, av sig själv givetvis, men det brister i gestaltning av detta. Istället sjuder han närmast av känslor.

Abby flyter bara omkring. Hon verkar knappt klara av att fatta några egna beslut eller ha några egna tankar. När de löser sin konflikt och blir sitt par, kan inte Abby vara glad länge. Efter vad som för mig känns som några timmar börjar hon oroa sig över att han inte säger att han älskar henne, trots att de varken har varit ett par särskilt länge. Plus att hon mycket väl känner till hans skuldkänslor över den tidigare relationen och hur den slutade. Abby framställs i närmast som ett gnälligt, girigt barn och tanken på att hon ska bli mamma ger mig rysningar.

Det förekommer även en hel del överdrivna berättarknep. Jag kan köpa intuitiva karaktärer som befinner sig på rätt plats, vid rätt tillfälle, av en slump för att hitta nyckeln till gåtan. Jag kan inte köpa Abbys intuition i den här då det alltför tydligt märks att författaren helt enkelt inte kunde komma på hur den på ett troligt sätt skulle kunna plantera Abby på rätt plats.

Jag tycker att kärleksromaner är rätt underhållande och de kräver i närmast ingenting av läsaren. Men den här påminde mig om varför de flesta talar om den här genren med sådan nedlåtande ton.

Som en vind

Betyg: ☆☆☆
Författare: Anna Cleary
Förlag: Förlaget Harlequin (2011)
Antal sidor: 155 sidor (av totalt 310)

Lara arbetar på ett förlag och lyckas balansera det med att vara en närvarande mamma. Tillvaron kompliceras något när hennes expojkväns företag tar över förlaget. Exet kommer för att styra upp övertagandet. Lara hamnar då i en spänd situation där hon inte vet riktigt hur de ska bete sig mot varandra och hur mycket hon ska avslöja av det som har skett de senaste fem åren.

Alla de vanliga kärleksromansingredienserna finns: en ung snygg kvinna, en rik snygg man, ett missförstånd, konflikt, upplösning och lyckligt slut. Det enda jag har att riktigt klaga på är hur Alessandro, hennes ex, går från att känna sig väldigt sårad och senare samma kväll börja flörta vilt med henne, vilket känns en aningen onaturligt. Jag tror att de flesta människor skulle hålla sig lite på sin kant om de hade upplevt att de fått nobben på ett spektakulärt vis, såsom det onekligen var i boken.

I jämförelse med den förra så innehåller denna betydligt trevligare karaktärer. Både Lara och Alessandro har utvecklade karaktärsdrag och framstår som relativt sympatiska. Men jag måste erkänna att Laras konstanta mantra av att ”jag är en stark kvinna” fick mig att garva. Vem går runt och tänker så?

Den tillför inte mitt liv något och kanske framstår den bara som bra i jämförelse med att den andra var så bedrövlig, men det är lite trevlig skräpläsning.