Denna recension innehåller spoilers för tidigare delar i serien.
Författare: Diana Gabaldon
Originaltitel: Drums of Autumn
Översättare: Lillemor Binett
Serie: Outlander, #4
Förlag: Bra Böcker (2003)
Antal sidor: 905 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON
Efter att deras fartyg förlist har Claire och Jamie hamnat i de amerikanska kolonierna. Trots att Claire vet vad som kommer att ske inom en snar framtid, väljer de att slå sig ned i Nord Carolina och börja ett nytt liv. Att bygga ett nytt hem i ödemarken sätter deras överlevnadsförmåga på prov och livet är hårdare än väntat. I framtiden saknar Brianna sin mor, men när hon blir visse om att fara hotar modern och den fader hon aldrig möt, tar hon steget och reser själv bak i tiden för att rädda dem från en framtid som hon bara kan se.
Till en början kan jag känna att jag saknar Skottland så himla mycket. Men det går snart över och jag känner att Trummornas dån kanske skulle leva upp till de två första böckernas nivå. Det är fascinerande och spännande att läsa om hur Jamie och Claire kämpar för att bygga sitt nya hem. USA är så främmande jämfört med Skottland. Det ställer helt andra krav på överlevnad och deras anpassning till landet utgör spännande läsning.
Även om det är biten med nybyggarlivet som främst engagerar mig i Trummornas dån, så tycker jag även om att läsa om Brianna och Roger. Åtminstone till en början. Jag gillar dem båda som karaktärer, men när det gick över till att handla väldigt mycket om dem så upplevde jag att boken blev trögare. Från att ha sträckläst den, så blev det mest att jag ströläste i Trummornas dån till dess att berättelsen plockade upp Jamies och Claires spår igen.
Någonstans läste jag att Diana Gabaldon har ett lite annorlunda arbetssätt när det kommer till att skriva böcker: hon skriver ett antal scener, som hon sedan försöker koppla samman med handling. Detta arbetssätt märks kanske av i Trummornas dån, där större delen av boken är otroligt bra men att scenerna på slutet känns lite lösryckta och inte lika ihopkopplade. Slutet föll ihop en aning, vilket troligen till en stor del beror på att det är drivet av ett missförstånd som får alla karaktärer, men kanske särskilt Jamie, att bete sig som idioter.
Trummornas dån börjar starkt, men rasar ihop fram emot slutet. Det är nog dags att göra en kort paus från serien1.
1Kort paus i min värld betyder tydligen att jag väntar en månad med att börja på nästa bok.
Andra böcker i serien
Främlingen (recension)
Slända i bärnsten (recension)
Sjöfararna (recension)
Trummornas dån
Det flammande korset (recension)
Snö och aska (recension)
Som ett eko (recension)
Skugga av svek I (recension)
Skugga av svek II (recension)
Trummorna dån är nog den bok jag tycker minst om i serien även om jag tycker mycket om den också. Håller med om slutet, och jag blev lite irriterad på karaktärerna.
Sv: Ja, det har du nog rätt i. Jag kommer se filmen ändå, men vet inte om det blir på bio eller om jag väntar till den kommer på dvd
För min del är nog den bok jag tycker sämst om Det flammande korset (tror jag mig kunna säga, utan att ha läst ut den). Den känns som en typisk mellanbok.
Vi får se om jag ser Insurgent. Jag tappade helt sugen av trailern.
Pingback: Sjöfararna av Diana Gabaldon - C.R.M. Nilsson
Pingback: Månadsrapport: November 2014 - C.R.M. Nilsson
Pingback: Det flammande korset av Diana Gabaldon - C.R.M. Nilsson
Pingback: Slända i bärnsten av Diana Gabaldon - C.R.M. Nilsson
Pingback: Främlingen av Diana Gabaldon - C.R.M. Nilsson