Recensionen kan innehålla spoilers för tidigare delar i serien.
Författare: Diana Gabaldon Originaltitel: An Echo in the Bone Översättare: Lisbet Holst Serie: Outlander, #7 Förlag: Bookmark Förlag (2014) Antal sidor: 1053 sidor Recensionsexemplar: Nej. Exempel på var den kan köpas i olika format Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON Pocket | Adlibris, Bokus, CDON
Jamie och Claire bestämmer sig för att tillfälligt resa tillbaka till Skottland för att komma undan den amerikanska revolutionen och hämta Jamies älskade tryckpress. Men det går inte helt enligt planerna. Snarare blir de mer insyltade än någonsin. Arch Bug är ute efter hämnd. Samtidigt försöker lord John Grey och hans son hitta ett sätt att vinna kriget åt den brittiska monarken. I framtiden har Brianna och Roger sina egna problem med att acklimatisera sig.
Jag läser Diana Gabaldon för att jag vet vad jag får och älskar Jamie och Claire. Men Som ett eko känns som en upprepning av tidigare böcker. Det är många drag som är lika Slända i bärnsten; Sjöfararna; Trummornas dån… Och det är inga drag som är en tillfällighet, utan jag kan förutsäga vad som kommer att ske. Nu låter det som om jag gnäller, men länge tyckte jag att Som ett eko var en fullpoängare.
En sak som börjar reta mig är hur dålig Gabaldon är på att bygga upp sina skurkar, om de inte är riktigt demoniska. I Som ett eko retade jag mig på det igen. Det finns inga helst tecken på att Arch och Murdina Bug skulle vara skurkar före i föregående bok. Det var likadant med Geilis Duncan i första boken.
Men det finns annat som jag tycker om med Som ett eko, som hur Jamies dilemma skildras. Efter Culloden tvingades skottarna svära trohet mot den engelske kungen och därmed slåss de på hans sida i revolutionen. Med Claires vetskap om framtiden, vet han att kungen förlorar. Det gör det inte lättare att stå på motsatt sida från sina landsmän. Den våndan skildras på ett sätt som känns i kroppen.
Jag älskar hur mycket lord John är med i Som ett eko! Han är en av mina favoritkaraktärer i serien, så jag är riktigt glad över att han har sitt eget sidospår. Dessvärre, även om jag gillar Roger och Brianna, så tycker jag att deras bitar i ”nuet” är fruktansvärt tråkiga.
Som ett eko är en riktigt bra bok som avslutas med en rejäl cliffhanger.
Andra delar i serien
Främlingen (recension)
Slända i bärnsten (recension)
Sjöfararna (recension)
Trummornas dån (recension)
Det flammande korset (recension)
Snö och aska (recension)
Som ett eko
Skugga av svek I (recension)
Skugga av svek II (recension)
Började läsa denna serie när första boken kom på nittitalet. Inför varje ny utgåva, så läser jag om de tidigare böckerna. Varvar mellan engelska och svenska och konstigt nog så dyker det alltid upp nåt jag glömt eller missat. 🙂
Gillar hennes böcker skarpt, trots alla upprepningar då, så har även läst de som handlar om Lord Johns egna äventyr.
Jag älskar verkligen serien. Team Jamie och Claire för evigt! Men för att vara en så duktig författare kan jag tycka att hon är lite… lat? Det finns andra vägar hon kan ta än att återfalla på det hon redan har gjort.
Böckerna om John ska jag läsa när jag är färdig med Outlander 🙂 Så att jag inte får Gabaldon-abstinens.
Pingback: Kaosutmaningen är klar - C.R.M. Nilsson
Pingback: Månadsrapport: April 2015 - C.R.M. Nilsson
Pingback: Skugga av svek I av Diana Gabaldon - C.R.M. Nilsson