Är det verkligen juni? Det känns inte som det. Jag menar, det ska inte krävas att jag har långbyxor och begraver mig under två filtar för att jag ska låta bli att frysa. Men att döma av väderleksrapporterna får jag vänja mig vid att sitta och huttra.
Det är tisdag och det innebär ju Top Ten Tuesdag. Veckans tema är Ten Book Cover Trends I Like/Dislike. Fruktansvärt knökigt ämne, tycker jag, och det var nästan så att det inte blev något inlägg från mig denna vecka. Jag lyckades till sist få ihop åtta punkter.
Gillar
Siluetter: Det kan visserligen bli fel, men oftast är det så himla snyggt.
Mer illustrerade omslag: Jag tänker typ på omslag såsom Låt vargarna komma eller Frost. Det är lite roligare än fotografier.
Bokomslag med detaljer från handlingen: Det är omslag som en inte riktigt förstår förrän en har kommit en bit in i boken. Exempel är En man som heter Ove eller Affinity.
Klara färger: Riktigt färgglada omslag brukar göra mig riktigt glad.
Ogillar
Foton på författaren: Jag bara förstår inte poängen. Det är relativt vanligt med detta på klassiker av någon anledning, men ibland smyger det in på samtida romaner också och i allmänhet är omslagen rätt så intetsägande.
Text: När omslagen i princip består av titeln skriven i en gigantisk, svårläst stil.
Ryggbrytande poser: Jag gillar till exempel inte omslagen på de tre första böckerna i Parasollprotektoratet därför de får min rygg att knaka i sympati.
Den nakna kvinnokroppen eller kvinnan i en provocerande ställning: Oftast har det noll att göra med handlingen och jag förstår inte riktigt poängen. Eller har citatet ”sex säljer” smugit sig in bland bokomslagsskaparna också?
En man som heter Ove är verkligen ett lyckat omslag.
Det är det allt 🙂
Håller med om alla saker som du gillar. Och de där poseringarna på Parasol Protectorate serien är inte hälsosamma.
Det finns ju folk som har gnällt på att serien bytte modell på de två sista böckerna och hon ser alltför ”vek” ut (håller inte riktigt med, men men). Själv blev jag snarare lättade, därför att äntligen såg tjejen på omslaget inte ut som om hon akut behövde en kiropraktor!
Foton på författaren? Nej, det låter ju helt ointressant.
Jag gillar också när man ser detaljer efter man läst boken, men jag är inte så förtjust i just omslaget på Ove-boken
Jag vet inte vem som tänkte ”hm, jag slår vad om att ett foto av författaren på framsidan gör boken lockande”, men de tänkte helt fel.