Författare: Leo Tolstoy Originaltitel: Анна Каренина Översättare: Kyril Zinovieff och Jenny Hughes Förlag: Alma Classics (2014) Antal sidor: 912 sidor Recensionsexemplar: Nej. Exempel på var den kan köpas i olika format Pocket | Adlibris, Bokus, CDON
Anna Karenina är en sofistikerad kvinna som är mycket omtyckt och välansedd i societeten. Gift med den betydligt äldre Karenin, försöker hon desperat leva ett gott moraliskt liv. Men så möter hon en dag av en slump greve Vronsky, som väcker slumrande passioner till liv inom henne. Den passionerade kärleksaffären kommer ha tragiska konsekvenser. Konstantin Levin tillhör en fin familj, men hans egendomar går knappt runt. Desperat förälskad i den vackra Kitty kämpar han för att bli god nog åt henne. Levin är en reflektion av Tolstoy själv, vilket gör att han ofta uttrycker författarens egna synsätt och övertygelser.
Länge har jag varit sugen på att ta tag i Leo Tolstoys Anna Karenina, en berättelse jag sätt många gånger tidigare i filmform. Som roman är det ett monster i tjocklek. Utöver berättelsen om Anna och hennes olycksaliga kärlek till Vronsky, är detta en roman som berör tro, framtiden för Ryssland, funderingar kring jordbruket och vad det innebär att vara människa. Liksom med Les Misérables, där Valjean anges vara huvudperson, är det Anna och Vronsky som hamnar i centrum när folk pratar om boken, men boken handlar minst lika mycket om Levin och hans kärlek till Kitty och kamp för att få sitt jordbruk att gå runt.
Anna Karenina är en tragisk historia. Vid en alltför ung ålder ordnas ett äktenskap åt Anna till en betydligt äldre man. Hon försöker vara god, är mycket god, men när passionen för första gången drabbar henne dras hon in i ett händelseförlopp som kommer att förstöra hennes liv. Att hon går ifrån sin make sticker i den skenheliga, korrumperade borgerlighetens ögon och hon blir snabbt paria, medan Vronsky fortfarande är välkommen i societeten. Även om jag inte alla gånger sympatiserar med karaktärerna, så är jag djupt fascinerad. Tolstoy inbjuder oss inte till att döma karaktärerna, utan enbart betrakta dem. Något som jag tycker mycket om. Åtminstone fram till sista delen. Del åtta av boken känns som om den i mångt och mycket inte tillför handlingen något.
Anna Karenina är en svindlande roman om moral och kärlek, och en kvinnas högst olycksaliga öde.
Jag är glad att jag läste den under min ”ryska period” på 80-talet. När jag var ung. Nu hade jag nog inte gillat den 🙂
Jag har också varit sugen på denna länge men den är ju såååå låååång. Kul att du gillade den
Pingback: Månadsrapport: Augusti 2018 - C.R.M. NilssonC.R.M. Nilsson