Arsène Lupin, gentlemannatjuven av Maurice LeBlanc

Arsène Lupin, gentlemannatjuven av Maurice LeBlanc

Författare: Maurice Leblanc
Originaltitel: Arsène Lupin, gentleman-cambrioleur
Översättare: Lars Göransson
Serie: Arsène Lupin, #1
Förlag: Modernista (2022)
Antal sidor: 110 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Arsène Lupin är tjuven som slår allmänheten och polisen med häpnad, med sin förmåga att genomföra de allra mest osannolika stölder utan att lämna ett spår efter sig. Dessutom gör han det hela på ett gentlemannamässigt manér. Han har många strängar på sin lyra: konstkännare, juvelexpert, mästare i förklädnad, historiker och kampsportsmästare. I samlingsvolymen Arsène Lupin, gentlemannatjuven orkestrerar Lupin en uppsjö av extravaganta brott, ofta mitt framför näsan på kriminalinspektör Justin Ganimard.

De båda böckerna om Arsène Lupin som inhandlades på årets bokrea var lite mer en impuls. Men nu när jag har läst Arsène Lupin, gentlemannatjuven är jag riktigt glad över att ha följt detta infall. Det här är en kort novellsamling, som består av sex noveller. Med sin ringa längd och underhållande berättelser så är det en bok som perfekt att läsa under en dag.

Novellerna i Arsène Lupin, gentlemannatjuven skildras genom en rad olika ögon: allt från Lupin själv till hans offer, från kriminalinspektören till Lupins förtrogna. De olika brott som skildras är spännande, stundtals känns de osannolika, men den logiska tråden är ändå rakt igen. Ofta kallas Lupin för en fransk motsvarighet till Sherlock Holmes. I mångt och mycket är detta en korrekt liknelse, men jag måste säga att det stundtals är betydligt mer charmerande att läsa om en gentlemannatjuv än en detektiv.

Som alltid med en novellsamling, håller de olika beståndsdelarna i Arsène Lupin, gentlemannatjuven olika hög klass. Mina favoriter är Den mystiske resenären, där Lupin företar sig en tågresa som inte riktigt blir som han har tänkt sig, och Drottningens halsband, där vi får veta lite mer om Lupins bakgrund och hur det kom sig att han slog sig in på brottets bana. Det hela är skrivet på ett enkelt, men målande språk, som hör den klassiska detektivgenren till.

Arsène Lupin, gentlemannatjuven var en oväntat trevlig bekantskap. Den andra boken i min ägo har redan fått ta sin plats på nattduksbordet i väntan på att jag ska läsa den.

Betyg 3: Gillade den.

Andra delar i serien

Arsène Lupin, gentlemannatjuven

Arsène Lupin v/s Sherlock Holmes (recension)

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , , . Bokmärk permalänken.

2 svar på Arsène Lupin, gentlemannatjuven av Maurice LeBlanc

  1. Robert W skriver:

    Den minns jag att jag såg som TV-serie för mååånga år sen!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.