Sofies bokblogg inledde igår julkalenderbloggstafetten, och idag kommer jag som lucka nummer 2 och ska skriva om den bästa boken som finns i min bokhylla.
Nu vet vi alla att det är omöjligt att kora en enda bok till bäst i våra bokhyllor, så rubriken får en ta med en nypa salt. Men om jag ändå ska skriva om en bok som jag möjligtvis skulle klassificera som en av de bästa jag någonsin har läst, så tänker jag att Les Misérables av Victor Hugo kan vara värdig denna kröning. Nu tänker ni kanske att jag hänger mig åt boksnobberi. Att en dammig klassiker på tusen sidor omöjligen kan vara så bra.
Jo, det kan det faktiskt. Onödiga utvikningar om det parisiska kloaksystemet till trots.
De brukar säga att Les Misérables handlar om straffången Jean Valjean och hans strävan mot försoning, särskilt efter mötet med den föräldralösa flickan Cosette. Detta är både lögn och sanning, på en och samma gång. Jean Valjeans resa mot att bli en bättre man, ständigt plågad av polisen Javert, är en viktig del av Les Misérables, men den handlar om så mycket mer än så.
Vi får bland annat möta Fantine, en ung levnadsglad kvinna som faller för en man. Han gör henne gravid och överger henne sedan. Klimatet för unga, gravida och övergivna kvinnor är sällan särskilt vänligt, men värre i artonhundratalets Frankrike. Fantine kämpar för att ge sin dotter Cosette ett bra liv, men ser sig själv falla till samhällets botten och förlora allt. Sin skönhet, sin ungdom, sitt liv.
Det är framförallt de fattigas orättvisa levnadsvillkor som skildras i Les Misérables. Ett gäng studenter, ledda av den sköne Enjolras, vill göra uppror och starta en ny revolt. De vill göra sig av med kungen och se landet bli en republik å nytt. Allt för att förbättra arbetarnas villkor och även kvinnornas villkor.
Bortsett från det här med att Les Misérables har ett fantastiskt persongalleri (jag har ju inte ens nämnt Eponine och hennes olyckliga kärlek till Marius; eller de där fruktansvärda uslingarna paret Thenardier) och många gripande berättelser som visar sig höra ihop, så är det en berättelse med ett viktigt budskap. Om allas lika värde. Om att ingen människa kan vara förmer än någon annan.
Och det är det som gör Les Misérables tidlös.
Imorgon skriver Swebookobsession, så kika in där!
Nu är jag visserligen rädd för tegelstenar och tröttnar snabbt vid långa detaljbeskrivningar, men blir onekligen sugen på att läsa den här. Särskilt eftersom du skriver om det under titeln bästa boken.
Tack för ditt inlägg!
Problemet med 1800-talsförfattare är ju att de ofta skriver oerhört detaljrikt, men jag tror Hugo var lite i en klass för sig. En får vara beredd på att ha lite tålamod när han ger sig in i en lång utvikning, men karaktärsporträtten och handlingen gör det hela värt det 🙂
Jag har den här väntades i bokhyllan fast på svenska 🙂
Då har du något att se fram emot 🙂
Att historien är tidlös bevisas väl också av hur mycket scenversionen spelats. Jag såg den senast på Karlstad Opera, det var en helt lysande föreställning i fjol! (Jag ska också göra kalenderinlägg så småningom, men jag uppfattade det som att vi skulle skriva om bästa boken man läst i år … så det har jag tänkt satsa på! Bästa nånsin är ju helt hopplöst i min värld.)
Jag har fortfarande inte sett musikalen live, men jag älskar filmatiseringen från 2012 🙂 Har sett den fler gånger än vad som förmodligen är hälsosamt…
Köpte boken för snart fem år sen men har inte läst den ännu. Ser så mycket fram emot den så vill läsa den på bästa möjliga tidpunkt.
Hoppas du kommer att tycka om den 🙂
Jag älskar ju den här berättelsen i musikalform, och t.o.m. film funkar. Men jag blev så besviken på Ringaren i Notre Dame att jag drar mig för att läsa den…
Han skriver på ett väldigt speciellt vis, men jag tycker nog att du ska ge den en chans ändå…
En underbar bok! Victor Hugo är fantastisk berättare, jag läste boken första gången typ 1985 och har sett filmen, musikalen i London, njuter varje gång!
Det är verkligen en storslagen berättelse 🙂
(Swebookobsession hittar jag inte)
Hon har tydligen haft tekniska problem, så inlägget kom upp igår 🙂
Tack för tipset får se om jag orkar ta mig igenom denna någon gång.
Ja, den är ju lite krävande. Och tung. (Fysiskt, alltså, men också lite att läsa. Mycket tragiska händelser.)
Jag får väl erkänna att jag inte läst den. Men känner att jag borde och ännu mer nu när du titulerat den ”bästa boken i din bokhylla”. Sätter upp på nästa års klassiker-lista!
Vad kul! 🙂
Den verkar intressant, tack för tips! 🙂
Varsågod 🙂