Författare: Nam Le
Originaltitel: The Boat
Översättare: Ylva Mörk
Förlag: Natur och kultur (2010)
Antal sidor: 267 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
Båten är den australienska författarens Nam Les debut, en novellsamling som består av sju noveller. Novellerna för läsaren med från Columbias slum till Teherans gator; från New York City till Iowa City, från en liten fiskeby i Australien till ett fartyg på Sydkinesiska havet.
Båten blev oerhört hyllad när den kom ut och många jag litar på gav den goda recensioner. Personligen har jag svårt att se varför den har blivit så hyllad. Ofta anklagar man genreförfattare för att skriva enligt mall, men jag börjar tycka att detta gäller även för så kallade litterära författare. Nam Le känns som litterär manlig författare #334 både språkligt och hur han bygger upp historierna.
Jag måste dock erkänna att jag är förtjust i hur Le hanterar språket. Det finns många oerhört fina formuleringar i Båten. Dessvärre tror jag att hans fantastiska språk döljer att han är ganska dålig på att författa en sammanhängande berättelse. Jag läser Halflead Bay, en historia om en australiensk pojke vars mamma är sjuk i MS och som har en crush på en flicka med en smått psykotisk ”pojkvän”, med rynkad panna och en känsla av att inte begripa vad författaren vill ha sagt. Trådarna snor sig i varandra och lämnar en tilltrasslad hög i slutet som känns otroligt poänglös.
Den enda novell som jag tycker är verkligt bra är Möte med Elise, berättelsen om en åldrad konstnär som ska träffa sin dotter efter många år. Det är ett föga sympatiskt, men övertygande, porträtt av en man som agerat själviskt och vars själviskhet kostat honom allt. Språket målar upp fantastiska bilder.
Jag tycker också om titelnovell Båten, som utspelar sig på havet och handlar om båtflyktingar. Allt går snett. Det är klaustrofobiskt skildrat och förmedlar det lidande som flyktingarna genomgår i jakt på ett bättre liv.
Jag är ledsen, men jag kan inte se varför Båten är så hyllad som den är. Inte en bok som jag kommer att behålla.
