Bildkälla: Discshop.
Regissör: Nic Balthazar Manus: Nic Balthazar Skådespelare: Greg Timmermans, Marijke Pinoy, Laura Verlinden Produktionsår: 2007 Längd: 93 minuter Exempel på var den kan köpas i olika format Bluray | CDON, Discshop
Ben är annorlunda. Han tar sin tillflykt till spelets värld och loggar många timmar på Archlord. Världen utanför är svår att förstå. Sociala regler och nyanser är förvirrande. Skoltimmarna på det tekniska gymnasium där han går är ett helvete. När mobbingen trappas upp alltmer orkar Ben inte längre. Det är dags att iscensätta sitt endgame. Men Scarlite, en spelare som han har genomfört många quests tillsammans med, tycker inte att det kan vara ett endgame utan en healer. Hon vill träffas.
Det jag tycker är kul med föreläsningar och kurser är att det ibland ger en chansen att komma i kontakt med böcker och filmer som en aldrig har hört talas om tidigare. Ben X är en sådan film. Det är en belgisk film som vi såg på en neuropsykiatrisk utbildning som jag gick genom mitt jobb. En film jag är glad över att jag inte har missat. Ben X är baserad på en novell, Nothing Was All He Said, som Nic Balthazar skrev efter att ha läst om en ung pojke med autism som begått självmord.
När det kommer till europeisk film tycker jag att de ofta är väldigt bra på att skildra en mörk sorts realism. Ben X är nog en av de mest intensiva och obehagliga filmer som jag har sett. Det är en oerhört realistisk skildring av mobbing som ger nästan en fysisk obehagskänsla. Ibland sänker jag blicken, kan inte riktigt titta, men hela tiden far blicken upp igen för att inte missa alltför mycket.
Insprängt i skildringen av Bens vardag finns intervjuer med föräldrar och lärare, vilket bara spär på obehagskänslan. Det står klart redan från början i Ben X att något fruktansvärt har hänt, men jag som tittare vet inte vad. Istället sitter jag som på nålar genom hela filmen för att få veta vad det som har hänt. Scener och foto används väldigt effektfullt för att bygga upp stämningen i filmen. Insprängt är bilder ur spelet som Ben spelar, som fungerar som ett sätt för honom att hantera verkligheten.
Ben X bjuder också på många riktigt fina skådespelarinsatser. Särskilt Greg Timmermans, som spelar Ben. Porträttet av en ung kille med Aspergers syndrom är så klockrent. Det märks att Timmermans verkligen har gått upp i rollen och gjort gedigna efterforskningar. Allt hanterat med respekt.
Ben X är intensiv och obehaglig, men så, så jävla bra.
Ojdå, full pott… jag var faktiskt tvungen att kolla upp den här filmen efter att jag hade läst ditt inlägg i morse och jag tyckte redan då att den lät väldigt intressant. Nu blev jag ännu mer nyfiken. Får se om jag kan hitta den på någon streamingtjänst.
Trist nog är den ju lite svår att få tag på, men den är värt det 🙂
Hm. För obehaglig kanske. Eller så måste jag se om jag hittar den. Eller … vet inte. Full pott är ju ändå full pott.
Det är en väldigt stark upplevelse, så det gäller att befinna sig i rätt mental tillstånd för att kunna se den.
Oh, den låter bra, men som att man måste vara beredd på att ha det jobbigt…
Den bygger väldigt effektivt upp stämningar och behandlar ämnet på ett fruktansvärt realistiskt sätt. Jag blev väldigt berörd medan jag tittade på den.
Det låter som en viktig och bra film, men jag får nog vänta tills jag är starkare innan jag ser den!
Ja, den kräver verkligen att en är i rätt stämning för att klara det.
Det var andra gången jag hörde talas om denna film. enligt din recension verkar den vara bra.
Och den fick bra recension där jag hörde av den först (en youtube klipp som jag inte minns varifrån, som handlade om den svenska variationen av denna film, som inte fick bra recensioner, utan bara var en film för att introducera unga skådespelare till äldre kända svenska skådespelare, det var det recesenten sa i all fall.
Den är fruktansvärt bra 🙂 Dock har jag inte hört mycket positivt om den svenska versionen, som verkar ha missat poängen. Tror inte att de har så mycket gemensamt med varandra.
Pingback: Månadsrapport: December 2016 - C.R.M. Nilsson