Captain America: The First Avenger

Betyg: ☆☆☆
Regissör: Joe Johnston
Skådespelare: Chris Evans, Hayley Atwell, Hugo Weaving, Tommy Lee Jones, Sebastian Stan, Dominic Cooper
Produktionsår: 2011
Längd: 124 minuter

Finns till exempel hos Ginza eller CDON.

Handling

Sjuklige Steve Rogers anses inte vara lämplig för militärtjänst. Trots att han blivit ratad flera gånger, vägrar han ge upp och denna envishet gör att doktor Abraham Erskine lägger märke till honom. Doktorn lägger fram Steve Rogers som kandidat till ett topphemligt projekt som förvandlar honom till Captain America, en superhjälte som ska försvara USA:s ideal.

Kommentarer

Efter mycket velande fram och tillbaka, krävdes det tydligen ganska hög feber för att jag till sist skulle komma mig för att beställa hem Captain America. Min ambivalens beror till stor del på att av alla karaktärer i The Avengers så är Steve Rogers den jag tycker minst om och jag tycker att Captain America verkar vara en väldigt trist superhjälte. Således går jag inte med noll förväntningar.

Det är svårt att låta bli att heja på den taniga Steve Rogers som blir nedslagen om och om igen, men som bara reser sig upp. Som aldrig ger upp. Som följer sitt hjärta och inte gör som andra har tänkt sig att han ska göra. Jag blir lite förvånad – hur kan det här vara samma karaktär som i The Avengers? Antingen har jag missat något när jag har sett den eller så har de skrivit honom väldigt annorlunda mellan filmerna.

Det finns ett väldigt intressant persongalleri i filmen, även om det i vissa fall känns som om det skulle ha behövts att tittaren hade läst serierna för att förstå hur det hängde ihop. Men överlag är det väldigt intressanta karaktärer som har fin kemi mellan sig. Jag är personligen lite förälskad i Peggy Carter därför att hon är så kickass.

Jag tycker att filmen är väldigt spännande och har ett bra uppbyggt tempo. Det är många händelser som hinns med på de 124 minuterna utan att det känns slarvigt eller påskyndat. Istället känns varje händelse avvägd så att den får ta precis den tid den kräver. På så sätt blir det både stor dramatik och ett lugnare utrymme för karaktärsutveckling.

När jag recenserar film brukar jag inte prata så mycket om regissörsinsatser eller kameravinklar. Främst därför att jag inte vet så mycket om det. Men i den här filmen syns det lite väl tydligt att skådespelarna står i utkanten och väntar på signal att det är dags för dem att röra på sig. Det blir inget riktigt flyt i det och känns inte helt naturligt. Jag tänker särskilt på ett par av Peggy Carters entréer.

Captain America var en spännande film med ett intressant persongalleri och som lyckades överträffa mina förväntningar. En trevlig film att titta på under en fredagskväll eller så.