Catching Fire: En mer än värdig uppföljare

Betyg: ☆☆☆☆☆
Regissör: Francis Lawrence
Skådespelare: Jennifer Lawrence, Josh Hutcherson, Liam Hemsworth, Donald Sutherland, Stanley Tucci, Elizabeth Banks, Willow Shields, Woody Harrelson, Lenny Kravitz, Sam Claflin
Produktionsår: 2013
Längd: 146 minuter

Kommer att finnas hos till exempel på CDON, Discshop eller Ginza.

Handling

Efter vinsten i Hungerspelen skulle allt vara över. Rikedomar skulle ösas över Distrikt 12 i allmänhet och Katniss familj i synnerhet, men allting är inte över. Huvudstaden är inte nöjd med hennes växande ryktbarhet. Prestationerna på arenan har gjutit mod i rebellstyrkorna och ju starkare upproret växer sig, desto större blir riskerna för Katniss och alla de hon älskar. Varje val hon gör får ödesdigra konsekvenser. Och det är då huvudstaden blottar sin slutgiltiga fälla…

Kommentarer

Andra boken är min favorit i hela trilogin, vilket gjorde att förväntningarna på filmen var skyhöga. Då är rädslan för att bli besviken minst lika hög, det ökar exponentiellt med förväntningarna. Men jag hade inte behövt vara rädd. Snarare tycker jag att Catching Fire vidare överträffar den tidigare filmen. Allting har blivit tajtare och snyggare filmatiserat och ett snyggare flyt har uppstått i berättandet.

Catching Fire tar vid en tid efter där den första filmen slutade. Katniss och Peeta är tillbaka i distrikt 12 och spelen borde vara över. Men det är de inte. Katniss plågas av minnen av vad som hände inne på arenan. Jennifer Lawrence lyckas övertygande skildra den posttraumatiska stress som Katniss lider av i eftersviterna. Hon lyckas även förmedla den förkrossande insikten att det inte är över, inte på riktigt, på ett sätt som får mig att tappa andan.

En sak som jag gillar särskilt med filmerna är att vi bjuds in bakom scenen. Vi får se hur president Snow planerar och manipulerar. I Catching Fire kan jag dock ha invändningar mot att Snow framställs som så väldigt tillitsfull och öppen för manipulation. Av vad vi har fått veta om honom tidigare känns det inte som en realistisk karaktärsutveckling.

Men de har verkligen lyckats skildra stämningen i Hungerspelsvärlden. Hur mäktig Snow och Huvudstaden är, hur svaga distrikten kan verka i jämförelse, men även hur mäktigt hoppet är och jag får rysningar av hur de inte längre är villiga att ta det Huvudstaden påtvingar dem. Upproren är drabbande i sig, men det är en graffiti som lyder ”the odds are never in our favour” som särskilt drabbar mig och gör munnen snustorr.

I Catching Fire introduceras två av mina favoritkaraktärer i trilogin: Johanna Mason och Finnick Odair. Sådant är alltid nervöst. Men jag blir inte besviken. Åtminstone inte helt och hållet. Sam Claflin är kanske inte min Finnick, men han gör ett fantastiskt jobb och har verkligen en helt fantastisk mimik. Han kan förhoppningsvis förmedla det djup som finns i Finnick.

Desto mer besviken blir jag på den förändring Johanna har genomgått fram till vita duken. I böckerna är hon arg, visst, men hon är också smart. Fruktansvärt smart. Hon vet precis hur hon ska manipulera Huvudstaden. Därför är det underligt hur hon i filmen har förvandlats till en labil person som rasar och svär utan spår av den beräknande intelligens hon besitter i böckerna. Dessa invändningar till trots, så gillar jag Jena Malone. Hon gör det bästa med det hon har och hon har fin kemi med både Sam Claflin och Jennifer Lawrence.

Catching Fire är en värdig uppföljare som gör att jag tappar andan flera gånger och sitter som på nålar genom större delen av filmen. Efter det där slutet är det svårt att se hur det ska vara möjligt att ge sig till tåls ett år för att få se nästa del på vita duken!

Andra som har bloggat om Catching Fire

23 minuter; Bokhora; Eli läser och skriver; Nilmas bokhylla; romeoandjuliet

Andra filmer i serien

The Hunger Games (recension)

Catching Fire

Mockingjay, part 1 (recension)

Mockingjay, part 2 (recension)