Då tänker jag på Sigrid av Elin Olofsson

Författare: Elin Olofsson
Förlag: Wahlström & Widstrand (2013)
Antal sidor: 256 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Hanna har lämnat Gärningsberg, den jämtländska by där hon vuxit upp, och skapat sig ett liv i Stockholm. Inte blev hon konstnär, som tänkt, utan tog sig ett jobb på en reklambyrå, Men efter en smärtsam kärlekshistoria med en gift kollega flyr hon tillbaka. Hon flyttar in på den bondgård som hennes pappa tvingats lämna många år tidigare, fast besluten att blåsa liv i sina slumrande konstnärsdrömmar och samtidigt glömma Henrik. Men hon blir indragen i sina egna familjehemligheter. Vad händer egentligen med hennes farbror Åke, som tog livet av sig i köket? Var finns Sigrid, den farmor Hanna alltid varit rädd för och aldrig lärt känna, men vars hela liv handlat om gården? Vad var det som gjorde att hennes pappa tvingades lämna gården? Hon tvingas söka svaren där allting började, i Gärningsberg.

Jag har läst några av Elin Olofssons senare böcker och särskilt älskat Gånglåt. Då tänker jag på Sigrid, som är Olofssons debutroman från 2013, har en del gemensamt med dem. Båda behandlar två vrånga kvinnor som inte har gjort det helt lätt för sina familjer genom sin starka vilja. Om familjehemligheter som kväver och krossar, och val som inte går att göra ogjorda men som förstört allt.

Men jag vill nog tycka om Då tänker jag på Sigrid mer än vad jag gör. Det är något med det språkliga, det som jag vanligtvis älskar hos Olofsson, som skaver. Det blir lite för fragmentariskt. Splittrat. Osammanhängande. Det är en bok som kräver tid och eftertanke, och även då är det inte helt lätt att hänga med i vad det egentligen är som har hänt. Min uppmärksamhet fladdrar iväg ibland. Jag fångas helt enkelt inte helt och hållet av berättelsen.

Då tänker jag på Sigrid är en ambitiös debutroman om familjehemligheter och kärlek, men som kanske blir lite väl ambitiös och därmed brister i utförandet.