Författare: Golnaz Hashemzadeh Bonde Förlag: Månpocket (2018) Antal sidor: 219 sidor Recensionsexemplar: Nej Exempel på var den kan köpas i olika format Inbunden | Adlibris, Bokus, CDON Pocket | Adlibris, Bokus, CDON
När de både är 18 år träffar Nahid Masood, den kväll de firar att hon kommit in på universitetets läkarlinje. Han berättar om sin tro på frihet och att gamla strukturer måste rivas ned. För Nahid blir frihetskampen mer som en barnslig dröm. De vet att de riskerar allt, men det är roligt, kittlande, skrämmande. Men det är innan de tvingas leva under jorden. Trettio år senare är Nahid arg – på sjukdomen, på sjukhuspersonalen, på livet, på sitt vuxna barn. Allt det där ingen förstår i Sverige fast de vet så mycket. Allt som har med förlust och kamp att göra. Men ett barnbarn är på väg och ett hopp tänds. Kanske var inte allt förgäves ändå?
Golnaz Hashemzadeh Bondes debutroman golvade mig när jag läste den. Länge fick vi vänta på den svåra tvåan, men nu är Det var vi här och jag kan inte fatta att det tog så lång tid för mig att läsa den. Här får vi möta Nahid, en person som är bitter och arg på livet. En inte alla gånger sympatisk person. Snarare tvärtom. En person som älskar sin dotter, men som är trasig på ett sätt som gör att hon inte är lämplig som förälder alla gånger. När dottern blir en sköld i ett sönderfallande äktenskap.
Med sitt kärnfulla, men ändå målande språk, målar Hashemzadeh Bonde upp en berättelse om flykt i Det var vi. Om att aldrig riktigt höra hemma någonstans. Om att vara ett folk av sand och hur du bär dig åt för att slå rötter på en ny plats. Det är också en berättelse om att möta döden, att möta det förflutna på nytt i dödens skugga och vara förbannad på den lott som livet har gett en. Men att också finna hopp i ett blivande liv.
Det var vi är en omtumlande läsupplevelse som kommer dröja sig kvar länge hos mig.
Tycker hennes två böcker är fantastiska. Även om Hon är inte jag är snäppet vassare (räknar in den bland de bästa böcker jag läst) så var den här mycket bra 🙂