E – Eftertänksamhet. En bok som fick dig att tänka.
Vare sig boken var en deckare eller bara fick dig att tänka mer på något speciellt i allmänhet. Den här boken gav din hjärna en work-out.
Det är väl de bästa böckerna: de där som får dig att tänka, att fundera, som därför dröjer sig kvar. Det är de som lämnar avtryck och som du minns i åratal efteråt. Därför är det svårt att lyfta fram en enda titel, men jag gör ett försök.
Men jag tror att jag väljer Allt jag inte minns av Jonas Hassen Khemiri. Det är en strukturellt komplicerad där huvudpersonen, författaren, försöker pussla ihop vad som hände i Samuels liv innan han dog i en bilolycka som kanske vara en olycka, kanske var självmord. Det hela skildras i korta minnesfragment. Rumskamraten Vandad och andra personer får komma till tals. Det finns de som säger att Samuel och Laide hade en kärlekshistoria som inte var av denna värld. Att han gjorde det för att hämnas, av svartsjuka, för att tvinga henne att minnas honom. Andra säger att allt är Vandads fel, att han aldrig borde ha lagts sig i, att han gjorde vad som helst för pengar.
Det här är en bok som egentligen är ett pussel. Alla berättare är opålitliga. Minnet är aldrig helt pålitligt; vi omformar konstant vad som händer för att passa in bättre i våra referensramar. Bilderna som målas upp genom de olika vittnesmålen motsäger på en och samma gång varandra som det ger en komplett bild av människan Samuel. Jag älskar hur Jonas Hassen Khemiri vågar lita på läsaren, att jag får läsa mellan raderna, att jag inte matas med tolkningen. Det är mig fritt att välja vad som är sant eller inte. Hur det egentligen låg till. Det här är verkligen mästerligt berättat. Begripligt att den vann Augustpriset.
