Eliza och hennes monster av Francesca Zappia

Eliza och hennes monster av Francesca Zappia

Författare: Francesca Zappia
Originaltitel: Eliza and Her Monsters
Översättare: Lottie Eriksson
Förlag: Modernista (2019)
Antal sidor: 399 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Artonåriga Eliza Mirk är blyg, knepig och helt utan vänner. Långt ifrån populär. Men på nätet är hon en dundersuccé. Under sitt alias LadyConstellation skriver och tecknar hon den omåttligt populära serien Monsterhavet som har miljontals av fans. Hennes tillvaro i den så kallade verkligheten kan aldrig mäta sig med livet hon har på nätet, tror Eliza. Åtminstone inte förrän hon träffar Wallace Warland och börjar inse att den verkliga världen kanske inte måste vara så hemsk ändå. Men så råkar Elizas alterego bli avslöjat och allt ställs på spel: hennes serie, hennes relation till Wallace och hela hennes tillvaro.

Det finns vissa böcker som jag önskar hade funnits när jag var tonåring. Rainbow Rowells Fangirl är en, Francesca Zappias Eliza och hennes monster är en annan. Så mycket mindre ensam jag skulle ha känt mig då. Hur förstådd jag skulle ha känt mig, av att det fanns andra som hellre satt hemma och skrev eller tecknade och vars vänner befann sig på mils avstånd bakom en skärm. Som också kände den här paniken över att tvingas ge sig ut och socialisera.

Hur ska jag beskriva alla de sätt jag älskar Eliza och hennes monster? Är det på grund av serierna och utdragen från forumen? Är det på grund av Eliza och hennes framspirande relation till Wallace? Eller är det kombinationen av allting? Karaktärer att älska, en värld jag känner igen mig och en briljant skildring av psykisk ohälsa som en del av livet. Det är inte den huvudsakliga poängen med berättelsen, utan bara en del av Elizas och Wallace liv. Kanske är det därför jag älskar dubbeltydigheten i titeln Eliza och hennes monster: en hänsyftning på de monster som befolkar Monsterhavet men som också syftar på de tvivel och bedragarsyndrom som hon lider av.

Eliza och hennes monster är en sådan där bok som suger tag i dig. En som gör att du faller handlöst ned i sidorna och känner dig som att du är en del av berättelsen. Att du är med Eliza hela tiden. Det är en bok som är oerhört svår att lägga ifrån sig och som inbjuder till sträckläsning. En bok du sörjer när den är slut.

För mig är Eliza och hennes monster, trots sitt drama och sin svärta, som en varm kram. En viskning och bekräftelse om att jag inte var ensam som tonåring, även om det kändes så.

Betyg 5: Den var fantastisk!

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , . Bokmärk permalänken.

3 svar på Eliza och hennes monster av Francesca Zappia

  1. Lena skriver:

    Den boken har jag hört massor med gott om. Funderar på att läsa den.

  2. Pingback: Månadsrapport: Juli 2021 - C. R. M. NilssonC. R. M. Nilsson

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras.

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.