Författare: Mhairi McFarlane
Originaltitel: Who’s That Girl?
Översättare: Villemo Linngård Oksanen
Förlag: Harper Collins Nordic (2017)
Antal sidor: 476 sidor
Recensionsexemplar: Nej.
Under ett bröllop blir Edie tagen på bar gärning i en minst sagt pinsam situation: bruden kommer på henne med att bli kysst av brudgummen. Trots att kyssen initierats av honom, är det Edie som får skulden. För att slippa skitsnacket på sociala medier och de anklagande blickarna, flyr hon London och får i uppdrag att spökskriva en biografi om den nya heta stjärnan Elliot Owen. Detta måste ske i Nottingham, där hon växte upp. Det tvingar henne att flytta hem till sin deprimerade pappa och bittra syster, som konstant ifrågasätter allt Edie gör. Dessutom visar sig superstjärnan Elliot var helt annorlunda än hon hade föreställt sig.
När jag beställde hem Finns det en, finns det flera så var det den enda av Mhairi McFarlanes böcker som jag inte hade läst. Sedan dess har hon hunnit komma med en ny. Tur är väl det, för den är förhoppningsvis bättre än det här.
Visserligen är det nog fysiskt omöjligt för McFarlane att skriva en dålig bok. Men Finns det en, finns det flera bjuder under inga omständigheter på något nytt eller glimrande. Edie är en typisk McFarlane-huvudperson som faller för den där trevlige-men-egentligen-inte-så-trevliga killen, som både vill ha kakan och äta den.
Finns det en, finns det flera är dessutom en berättelse i Notting Hill-stil med en vanlig människa som möter en stigande stjärna. Även om både Edie och Elliot är vältecknade karaktärer, så går det inte att komma ifrån att det känns som om jag har läst berättelsen tidigare. De bästa inslagen är de som rör sociala medier och hur de används för att bygga upp hets och hat mot en person.
Även om jag knappast skulle påstå att Finns det en, finns det flera (ursäkta, men vem kommer på de svenska titlarna?) är en dålig bok, så är det långt ifrån Mhairi McFarlanes bästa.