Fyrmästarens dotter av Ann Rosman

Författare: Ann Rosman
Serie: Karin Adler, #1
Förlag: Damm förlag (2010)
Antal sidor: 348 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Exempel på var den kan köpas i olika format
Pocket | Adlibris, Bokus, CDON

Ön Hamneskär utanför Marstrand har varit obebodd i flera år, men nu ska här göras i ordning för en ny turist- och konferensanläggning. De gamla bostäder som tillhörde fyrpersonalen ska rustas upp. Vid invigningen kommer den restaurerade krinolinfyren Pater Noster från 1868 åter att ställas på plats. Men så hittar arbetarna ett manslik i fyrmästarbostadens matkällare. Av allt att tyda har han legat där länge. Karin Adler vid kriminalpolisen i Göteborg får fallet på sitt bord. Det finns inte mycket att gå efter: bara en förteckning på försvunna personer och en vigselring. Vem är han? Och varför har han blivit inmurad?

När jag började bokblogga kändes det som om var och varannan kotte läste Ann Rosmans debut Fyrmästarens dotter. Då det lät som en deckare jag faktiskt skulle kunna gilla så blev jag glad över att hitta pocketen begagnat. Men, ni har hört visan förut, den har blivit stående i bokhyllan fram tills nu.

Frågan är vad jag egentligen ska skriva om Fyrmästarens dotter? Trots att det inte har gått så lång tid sedan jag läste boken när jag skriver detta, så har detaljerna redan börjat blekna. Jag minns knappt vad jag tyckte. Annat än att det började bättre än det slutade. Fram emot slutet började jag irritera mig på det ständiga inflödet av nya karaktärer, som bands samman av olika släktband jag inte hade ork att hålla reda på, och en krystad koppling till nazister och andra världskriget.

Det är lite av Rosmans signum i denna deckarserie, har jag förstått, att växla mellan två parallella historier. En i nutid, där Karin Adler utreder brottet, och en i dåtid, då vi får lära känna offret och vad som har lätt fram till personens död. Inledningsvis tycker jag mycket om detta grepp i Fyrmästarens dotter, men sedan upplever jag det som sagt lite krystat. Sedan känns det onödigt att allt och alla måste vara förbundna med släktband.

Men Fyrmästarens dotter bjuder ändå på ett lättläst och spännande mysterium. Visst att det inte är svårt att lista ut vem mördaren är, men resan till upplösningen är nog så trevlig. Om än fylld av onödiga sammanträffanden. Jag har hört att serien bara blir bättre och bättre, så kanske ger jag även nästa bok en chans. Även om jag inte aktivt kommer att söka upp fler böcker av Ann Rosman.

Fyrmästarens dotter är ändå en trevlig, om än lite förutsägbar, deckardebut.

Andra bokbloggare om Fyrmästarens dotter

Bokföring enligt Monika; romeoandjuliet; med näsan i en bok; Carolina läser; Annikas kultur- och litteraturblogg; Books ABC; Deckarhuset; Nilmas bokhylla

Om C.R.M. Nilsson

Boknördig beteendevetare som jobbar som stödpedagog. Hjärtat klappar lite särskilt för spekulativ fiktion.
Det här inlägget postades i läsning och har märkts med etiketterna , , , , , , . Bokmärk permalänken.

5 svar på Fyrmästarens dotter av Ann Rosman

  1. Rosman är så bra, hon gör mycket research och skriver om verkliga händelser, gillade denna.

  2. Camilla skriver:

    De blir bättre, har läst precis läst bok fem och gillar den skarpt, kommer inte helt riktigt ihåg alla tidigare deckare, men den hade som vanligt en berättelse i nutid och dåtid, och de hängde inte helt ihop mera som två berättelser, med lokal anknytning, badhotellet på Marstrand. (Kan säga att dåtdishistorien fångade mitt intresse mest där och vet även att så var det i Mercurium.)

    • C.R.M. Nilsson skriver:

      Jag kanske lånar resten av serien på biblioteket 🙂 Fyrmästarens dotter har nämligen fått vandra vidare till ett nytt hem som förhoppningsvis uppskattar den ännu mer än jag gjorde det.

  3. Pingback: Boktolva 2017 - C.R.M. NilssonC.R.M. Nilsson

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.