Gösta Berlings saga av Selma Lagerlöf

Författare: Selma Lagerlöf
Förlag: Albert Bonniers förlag (2017)
Antal sidor: 485 sidor
Recensionsexemplar: Nej.

Gösta Berling börjar sin bana som präst, men börjar snart dricka. När han förlorar sitt ämbete, blir han alltmer nedgången och försöker desillusionerad supa ihjäl sig. Men han räddas till livet av den barska och karismatiska majorskan på Ekeby. Han upptas i den brokiga skara av kavaljerer som majorskan omger sig med. Men när den onde smyger sig in bland kavaljererna, leder det till att majorskan drivs på flykten. Ekeby faller i kavaljerernas händer och ett sorglöst och muntert leverne tar sin början. Men det finns också en stor kärlek i Gösta Berlings liv, Elisabeth, som är gift med den enfaldige greve Henrik.

Jag inledde juni med ett läsflyt utan dess like. Ett läsflyt som tog stopp när jag började med Gösta Berlings saga. Jag kämpade med romanen i över en veckas tid, och den är inte speciellt lång. Tidigare har jag läst en del noveller av Selma Lagerlöf med varierat resultat, men jag har varit övertygad om att jag skulle älska hennes romaner. Det gick i alla fall inte i uppfyllelse med hennes debutroman.

Mitt största problem med Gösta Berlings saga ligger nog hos karaktärerna. I förordet öser Ebba Witt Brattström lovord över Gösta Berling, vilket jag har svårt att förstå. Hans bristande lojalitet mot majorskan, som länge är en av de få karaktärer jag bryr mig om, är ett djupt karaktärsfel i mina ögon. Han inger föga sympati hos mig, med sitt kvinnojagande sätt, även om han ska föreställa den stora huvudpersonen.

Ett annat problem är att jag närmar mig Gösta Berlings saga på helt fel sätt. Inledningsvis tror jag att det är en sammanhängande berättelse, istället för ett gäng sammanfogade berättelser under året som kavaljererna styr över Ekeby. Mindre karaktärer blir huvudpersoner i ett kapitel. Det övernaturliga är ständigt närvarande i det vardagliga, på ett sätt som i närmast liknar magisk realism. Saga blandas med burlesk humor.

Även om jag inte gillar Gösta Berlings saga lika mycket som jag hade hoppats, så är jag glad att ha fått denna klassiker läst.